skip to main |
skip to sidebar
Ja, det var ju det här med namnet. Kom Ketchup var egentligen ett rätt naturligt (eller naturligt och naturligt, alla naturliga namn är ju upptagna) bloggnamn nu när jag tänker efter av följande anledningar:
1. Jag gillar historien om de två tomaterna som skulle gå över en väg, då den ena tomaten blir överkörd av en bil, varpå den andra tomaten säger till den andra; Kom ketchup så går vi!.2. Älskade A brukar ropa det till mig när vi ska gå någonstans "Kom Ketchup så går vi!" Troligtvis p.g.a. min röda hårfärg eller av annan okänd anledning, vilket gjort att jag lystrar till namnet
Ketchup.
3. Jag vill ha en orange katt med namnet Ketchup just för att det är så roligt att ropa Kom Ketchup så går vi!
4.Jag har ingen orange katt än. Därför heter denna blogg Kom Ketchup! (bild från http://ninecooks.typepad.com/photos/uncategorized/ketchup_1.jpg)
Idag var jag hos frisöreleverna och klippte mig samt slingade håret i en rödare nyans. Jag har haft frisörskräck i flera år. Innan jag började gå till frisöreleverna klippte jag mig själv, för att bli säker på att de inte klippte bort för mycket. Jag har aldrig tyckt om grejen med att gå till en frisör just för att jag ofta upplever att de inte lyssnar. Frisöreleverna är dock försiktiga och lyhörda och man behöver inte skämmas för att blotta sin skräck. Jag har sen barnsben haft svårt för när också andra i min närhet bestämmer sig för att gå till frisören. Jag tror det är det där med att jag inte klarar för stora förändringar eller något. Jag tror folk kan se på mig när jag inte gillar en persons klippning, för jag har inget pokerfejs och jag kan inte heller gömma mig bakom falska komplimanger. Dock har jag blivit mer subtil i mitt ogillande med åren, vilket kanske visar sig i kommande minnessekvens:
En dag när jag var kanske sju, åtta år kom pappa hem från frisören, han hade klippt sig riktigt kort. När jag fick syn på honom kastade jag mig på sängen och grät. Gråtandet följdes sedan upp av denna replik i skrikform; Pappa, du är fuuul! (bilden är från när jag klippte mig hos frisöreleverna för ett och ett halvt år sedan. då vågade jag mig t.o.m på en lugg! jag blev nöjd denna gången hos frisören, men hade önskat att det röda blev lite starkare, ungefär som på bilden)
idag fyller jag 25!
Bob Hansson är tillsammans med Bruno K. Öijer och Emil Jensen mina absoluta favoritpoeter. Deras dikter får mig att skratta, att förundras, ge mig ångest, styrka, men framförallt mod och hoppfullhet som nedanstående utdrag ur en dikt av Bob Hansson tagen ur boken "Här ligger jag och duger". Bara en sådan titel ger en genast mindre prestationsångest!
till där bräcklighet duger
där den lilla pojken i andra klassräcker upp sin hand säger
”fröken, jag måste gå nu,
är nog alldeles blyg
för blyg för att vara härså har jag nog inte riktigt tid heller”
och han reser sig genom frökens munöppna tystnad,
reser sig rakryggad blyghetreser sig gåutfri genom dörren,
som en sån som vet att blyg får bygga,
att också svaghet som en darrande trampolin
till växträtt & vidga sig varmrätt,
till rödritade okejblommor över hela betygen…(Bilden är tagen under en poesiuppläsning i Vitabergsparken som var helt magisk)
Likt Karl-Bertil Jonsson ville jag som yngre förändra världen till det bättre. Det vill jag förvisso nu med, men jag är inte fullt så naiv som jag var för fem år sedan, då jag trodde att mina små aktioner var revolutionerande! Jag och min vän K åkte runt till diverse rulltrappor, tågstationer, tråkiga väggar och köpcentrum och klistrade upp lappar av typen ovan. För att få alla håglösa hemvändare från jobbet att dra på smilbanden och känna sig speciella. Nåja, riktigt så kanske det inte funkar, men jag ler fortfarande åt bilden och myser stolt över min personliga "världsrevolution"!
En gång när jag var liten kanske två-tre år kom jag in till mamma och pappa i köket och gjorde entré med att glatt säga; Här kommer jag med lysande ögon! Det får bli min entré i bloggvärlden med. Dels för att jag sitter här med lysande ögon, nyfiken på vad bloggandets magi har att erbjuda mig, dels för att jag har en känsla av att många av mina inlägg kommer handla om mina barndomsminnen.Så hej, här kommer jag med lysande ögon!
