glöd

Precis när den varma luften höll på att förlora sin kraft och när solen började vinka adjö bakom trädtopparna bestämde vi oss för att åka till Lida. Jag och A har nog varit ute vid Lida vid alla dygnets tidpunkter och det är alltid lika vackert.
När vi kom fram gjorde vi upp en eld i eldstaden. Det tog ett tag att få fjutt på elden, men efter ett tag sprakade det så hemtrevligt så! Det var alldeles i rättan tid för solen hade precis gått och lagt sig och de lite kalla vindarna gjorde entré. Brasan värmde som en vårfilt över knäna.
Vi bara satt och tittade. Det är så härligt att bara hänga tillsammans, göra allt och inget i samma andetag, prata, vara tysta, se på varandra sådär riktigt länge bara.
Vi plockade fram den varma oboyen sen i skymningen. Oboy är obligatoriskt på våra utflykter.
Sen stirrade vi in i glöden, förundrades över röda eldfigurer och eldars värme och intensitet.
Och elden falnade sakta. Dog ut och det blev mörkt.
Vi pusspusspussades och sen drog vi hemåt på kringelikrokvägarna!