tisdagen den 6:e september 2011

Skördat och skövlat

Vi håller på att renstäda lägenheten från allt möjligt som inte passar in på Hemnet. Det är knappt så att jag känner igen mig. Det är kalt och vitt och luftigt och mina hemmastickade nallar och egengjorda dockor har fått flytta ner i mörka flyttkartonger. Likaså flera travar av böcker, prydnadsgrejer och kläder. Mäklaren tyckte också att balkongen med alla dess slingriga växter var alldeles för rörig så dem har vi skövlat. Då passade jag på att skörda för hösten och drog upp ett knippe med trevliga morötter! Det gjorde mig lite glad mitt i putsandet och fejandet.
Min ståtliga tomatbuske har jag fått ha kvar. Och så har vi våra luktärter, lite pelargoner och så två blomlådor med två räta rader av mer eller mindre minimalistiska blommor som inte går så mycket överstyr.
Jag passade på att skörda lite tomater. Jag kan plocka in en handfull ungefär varje kväll, så gott att ha till middagen.
Och så var det all basilika... Jösses, den har jag kapat två gånger redan denna sommar och gjort pesto på. Och jag har fortfarande en massa pesto kvar. Nu var det bara att gå loss med sekatören igen och klippa ner allt. Men den här gången finhackade jag allt tillsammans med lite vatten och så frös jag in det så nu har jag i alla fall basilika att ha i maten resten av året!

Men det är lite sorgligt tycker jag, när man rensar bort lite av sin personlighet bara för att den ska passa på marknaden. Allt på Hemnet är bara samma, samma. Dessa vita väggar. Ingenting ska sticka ut, varken vi människor eller våra lägenheter.

5 kommentarer:

Linnea sa...

Jag håller med om att Hemnet är tråkigt, alla vill väl inte ha vita väggar och parkettgolv heller?! Nu kom jag att tänka på den här roliga lägenhetsannonsen, du kanske redan har sett den? Annars kanske det kan vara ett hett tips inför kommande visningar ;) http://www.fantasticfrank.se/visa-bilder-hemnet.php?objekt=OBJ17365_1138193977

Tack för igår förresten!

C. Tvillingmamma sa...

Så kan jag känna för mycket. Att vi är rädda för att sticka ut,visioner och egentänk ska dämpas för att passa alla,samtidigt förstår jag,samtidigt inte alls. Själv valde jag just mitt hus för att det var allt annat än "som alla andra"....

sarapirat sa...

så bra sagt! det är ju verkligen så. och ändå vill alla vara särskilda och speciella. men bara till en viss gräns.
har mycket att säga om det där. men det får bli en annan gång med mer batteri.
kram!

Jennie sa...

Hejsan, jag känner mig skit taskig. Kollade igenom mina kommentarer och ser att du har skickat en som jag inte ens godkännt! Tack för att du tycker om min blogg, vad roligt. Jag blir så glad. Din verkar också supermysig, här ska jag kolla in oftare! :D Kram!

Helena sa...

Linnea: haha ja, jag har sett den där hemska fruktlägenheten! det e helt sjukt, man kan ju inte ta det på allvar, det enda man ser e ju frukten. jag och A skojade om att vi skulle ha ett knippe purjolök vilandes mot sängen, vad tror du om det? ja gärna flera promenader i hoodsen snart!

c.tvillingmamma: ja visst är det mycket så, och man dras med i det själv. det är tråkigt. hoppas vi ses nästa helg! pirrigt! :)

sarapirat: ja till en viss gräns exakt så är det. man får absolut inte va annorlunda. det är så tydligt idag, särskilt inom skolan och förskolan med för den delen. så fort något barn inte passar in inom det vi satt upp som normer för hur ett barn är, ska man utreda och se om ungen har någon bokstavskombination. och det gör man i största välmening för man vet att barnet kommer få det himla svårt annars eftersom det är fult att inte passa in. Kram!

Jennie: det är lätt hänt att man glömmer det! :) ingen fara på taket! du är så välkommen att kika in här så ofta du vill! Kram