Goddag i stugan!

Goddagens! Det var inte igår kan man säga. Här sitter jag nu i vårt alldeles egna hus som vi bott i nu i flera dagar. Fortfarande känns allt väldigt overkligt och ovanligt. Tänk vilken rutinmänniska man är ändå. Trots att jag anpassar mig rätt snabbt trevar jag efter lampknappar som borde sitta på andra väggar (för så satt de i lägenheten), jag kämpar med dörrar som enligt mig öppnas fel, går till motsatt vägg när jag ska torka händerna trots att handdukarna hänger mitt framför mig. Egentligen tror jag att det är ens rörelsemönster som är inbyggt och inrotat. Man sätter på autopiloten och så får kroppen jobba. Jag är inte kvar i lägenheten, men kroppen är nog lite det fortfarande. (Särskilt på natten när jag halvsovande ska hitta till toaletten).Men vi trivs så himla bra! Vi har flyttat in i världens bästa område, så mycket natur, men ändå nära till stad, kultur och affärer. Här ser ni vårt köksbord i morgonljus. Älskar hur solstrålarna genom ekarnas bladverk bildar ljusmönster överallt på väggarna och golven.
Här är från den stora flyttdagen! A och hans pappa baxar ut vår stora soffa som lustigt nog är för stor för huset. Eller den har fel vinkel helt enkelt. Just nu står soffan i ett av sovrummen och det är där jag sitter just nu och skriver det här. Datorn är inkopplad i TV:n så skärmen är kopiöst stor. Måste nästan skela för att få in allt i mitt synfält. Men det är härligt att ha internet tillbaka igen!
Huset med stort H. Förhoppningsvis kan dräneringen och takbytet börja nästa vecka.
Vi har fått många fina inflyttningsblommor, tack! Här ser ni några, plus lite utsikt från vardagsrumsfönstret.
A har varit himla flitig och redan rivit ut hela bastun. Vi ska ha tvättstuga därinne istället, vi är inte så bastiga av oss ;)
Här river vi ner taket i vardagsrummet. Vi har faktiskt hunnit med en del!
Och igår krattade vi vad som kändes som flera ton med löv. Vi har ju sjukt många träd på tomten, bl.a. tre gigantiska ekar. Jag är inte direkt van vid trädgårdsarbete så jag var helt öm i armarna efteråt, men det är härligt ändå att ha något eget att pyssla med. Jag känner mig lite vuxen faktiskt. Även om det kanske inte ser ut så (Det kom en dräneringsgubbe i fredags och skulle titta på huset. A hade inte kommit hem än och jag kom precis från jobbet. När jag satt på huk och låste min cykel kom han fram och böjde sig försiktigt fram och sa med mjuk röst att han väntade på att min pappa skulle komma hem. Då sa jag att han nog väntade på min sambo och mig och så släppte jag in honom i huset. Då skämdes han ihjäl och bad tusen gånger om ursäkt. Men, men det är väl bra att man ser ung ut. Fast kanske inte så ung...)