Kom Ketchup

Morfar.

2012-01-15T12:04:00.013+01:00

Nu finns han inte längre. Min allra käraste morfar. Igår somnade han in stilla i sin säng. Livet är så ofattbart ibland, särskilt när livet tar slut för någon och sen så fortsätter allt bara som om det vore som förut.
Min morfar blev gammal. Precis 92 år och 2 månader. Hans liv var så fascinerande och händelserikt. Hur många gånger har jag inte hört om hur han emigrerade till Amerika och suckat lite inombords för att jag hört om det hundra gånger förut. Och nu vill jag inget annat än att höra hans spännande historier. Om hur han kissade på sig på Amerikabåten när han var tre år för att båten tutade så högt. Om hur han fick hjälpa till med att dela ut mjölk till alla barn i skolan. Om hur han åkte tåg över prärien och spanade på bufflar. Jag vill höra om hur han kom hem till Sverige igen som trettonåring och fick träffa sin egen morfar. Om hur han förundrades över att ingen i Sverige visste vad ishockey var. Det som man spelade jämt i Amerika. Om hur han hittade på roliga upptåg med sin lilla hund Fifi. Jag vill höra om hur han åkte upp i det nordligaste Norrland och gjorde lumpen. Då mössan frös fast i tältduken för att det var så kallt. Då de råkade skjuta en kanonkula in i en lada. Då godståget var så tungt lastat att det började glida bakåt och morfar trodde att slutet var nära. Då han fick dela vagn med hästarna och de stod och dreglade över honom. Jag vill höra om hur han och mormor bilade ner till Spanien och Öland. Om hur hårt han jobbade på Vattenfall, hur duktig han var. Om hans ritningar över Södersjukhuset. Om kärnkraftverk och Forsmark. Om hur lycklig han var när mamma föddes att han gick runt i trädgården och grät. Morfar har alltid kunnat allt och fixat allt. Han var alltid i farten. Så fort man hade ett problem kunde morfar lösa det. Han har snickrat massa olika saker till oss barn, skjutsat oss i skottkärra, plockat äpplen med oss, åkt skridskor runt hela Norrvikssjön, badat med oss, varit tomte hos oss varje jul tills vi egentligen var alldeles för stora och kört oss i sin bil. Det var härligt att åka i morfars bil. Mamma och pappa hade ju ingen bil, men morfar hade det. Morfar kunde allt. Han hade glimten i ögat och massor av humor. Han spelade både fiol och nyckelharpa. Och så kunde han måla. Morfars tavlor är som levande vykort. När jag sov över hos mormor och morfar låg jag alltid och tittade på alla hans tavlor som hängde runt sängen och förundrades.
Jag undrar vad morfar gör nu. Om han är rastlös där uppe i himlen eller om det finns massor att ta itu med. Jag hoppas att han har en stor grön trädgård och flera äppelträd och så en skön solstol under. Där hoppas jag att han ligger och myser i solen nöjd och glad.
Du fattas oss morfar. Finaste morfarn i världen.

Såhär kommer jag alltid att minnas morfar. Arbetandes i trädgården.Böjd över krattan, uppe i ett träd, snickrandes på någon manickel i verkstaden. Kära morfar. Jag kommer att sakna att spela krocket med dig. Hur du alltid vann. Alltid.Världens bästa morfar och mormor. På en av alla deras bröllopsdagar. De hann vara gifta i 66 och ett halvt år. Jag tänker så mycket på hur ensam mormor måste känna sig nu.
Jag, M, C och mormor och morfar efter en eftermiddags arbete med äppelskörden.

Morfar hade nästan alltid den där blåa koftan på sig. Han var så fin i den. Den gjorde sig utmärkt till hans blåa ögon. Min morfar. Absolut finast i världen.

Blomstrande ting

2012-01-10T21:54:00.006+01:00

Mitt i hemmaröran har jag små vackra blomstrande ting att vila mina ögon på. Mamma och pappa och min faster Lili kom över med en Azalea som bara blir finare för varje dag. Den är så intensivt rosa att det nästan känns som att sommaren är nära.
Sen kom min snälla vän L och hälsade på. Då hade hon med sig en sådan rar liten blomma. Den har verkligen en egen personlighet, djupt grön med små borstar till blommor. Jag tänker på en fågel när jag ser den. Blomman heter Skimmia, det låter sagolikt..som skymning.
Igår när jag kom hem hade min allra bästa A köpt två stora buketter tulpaner till mig, min absoluta favoritblomma av alla. Tulpanerna står i vas mitt på bordet och är sådär härligt frasiga och det nästan knarrar om bladen när man flyttar runt blommorna i vasen. Jag går förbi och luktar så ofta jag kan och tänker att jag älskar A så mycket att det knappt får plats.
Just ja, vårt sovrum är klart! Sånär som på en liten bit ovanför elementet. Ni anar inte vilken lättnad och ro som infinner sig i mig när jag kan stänga dörren om mig och bara sitta där på vår säng i vårt fina rum som doftar trä och nymålat. En fristad mitt i krigszonen.

Gott nytt år!

2011-12-31T13:42:00.008+01:00

En helt fantastiskt färgglad filt får avsluta 2011. Var en sväng ute på rean och kunde absolut inte gå hem utan den. Hur har era mellandagar varit? Mina har innehållit både slötittande på film och hårt arbete med huset. Samt lite fotosessioner tillsammans med den perfekta filten såklart :)
Tittut!
Här är granen hemma hos mamma och pappa. En liten gullig sak som vi klädde tillsammans till tonerna av "julbandet". En kassett jag fick som fyra-femåring av mormor. Det är en julsaga med en såndär bok till och "när du hör den här signalen PLING, när du hör den då vet du att det är dags att vända blad" en sån julsaga är det. Pappa hatar den och stänger alltid in sig när jag sätter på den, men jag älskar den fortfarande efter 23 år och den är ett självklart inslag under julbestyren. Dessutom innehåller sagan en sång där tomtenissarna sjunger "Lilla Helena har önskat sig en docka". Det var det allra bästa tyckte jag när jag var liten, att jag fanns med i julsagan! Hursomhelst var det skönt att få komma hem till ett rent och välordnat hem några dagar och slippa att pilla ut träflisor ur sockorna varenda jäkla dag.
När jag kom hem till huset Kaos igen firade jag och A jul och då fick jag så fina saker förstår ni. Bland annat fick jag en helt ljuvlig vas som är forminspirerad av en rysk docka.
En matrujska i form av en fågel. Inuti fågeln döljer sig fyra fåglar till, alla med unik design och färgsättning. Så otroligt fina! Älskar dem!
Och så fick jag en sån fin ljuslykta som är målad på insidan och när man tänder den så blir det som ett skuggspel på utsidan!
Nu är vi helt klara med två tak, med lister och allt! Förhoppningsvis kan vi lägga golvet i ett av rummen innan klockan slagit 2012.Planerna för januari är annars totalrenovering av badrum och kök (men då bor vi som tur är inte i huset)!
Sen håller vi på att utforska promenadmöjligheterna i området och det är inte fy skam kan man säga. Stooora områden med skog, sjö, stigar och fåglar. Det blir nog bra det här! Ha en riktigt fin nyårsafton! Vi ses igen nästa år!

(I detta inlägg har A fotat bild 1 och 2)

Den stora jultröttheten

2011-12-20T15:38:00.012+01:00

Nu börjar man verkligen gå ner på lågvarv (och det märks väldigt mycket här på bloggen). Jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter. Tänk att det finns så härliga saker som jullov att se framemot då! Åh jag bara längtar! Det ska bli så fint att åka hem till mamma och pappa och bara mysa hela familjen. Hur och var ska ni fira jul?
I helgen hann jag med både lussebullebak och pepparkaksbak med finaste systrarna. Här kan ni skåda mina Lilla My-kakor, söta va!?
Tjocka lager med glasyr ska det vara!
Jag hann även med julpyssel hos min vän M i Jakobsberg. Jag gjorde julkort och hon broderade små juliga lavendelpåsar.
Såhär "roligt" ser det ut i trädgården. Det är så man nästan blundar när man går förbi och jag längtar till täckande snö i drivor...
...ungefär som här! För två år sedan köpte vi stjärtlappar jag och A och åkte ut till Flottsbroskogen och åkte, men då var det så mycket snö att vi mest drunknade i den! Jag minns att jag gjorde en snökoja då också... Tänk vad tiden går fort egentligen. December 2009 höll jag på med sista tentorna och skrev samtidigt jobbansökningar och nu har jag redan jobbat i snart två år på bästa förskolan!
På tal om att tiden går. Det här är fyra år sedan och vår katt Linus sista jul innan han dog. Åh vad jag saknar honom ibland. Han var den finaste, gosigaste katten. Varje jul satte vi på honom en stor röd rosett. Oj vad han tyckte illa om oss då. I protest rev han nästan granen och käkade upp julkrubban. Men sen blev han alltid glad när tomten kom och han fick lukta på julklappssäcken. Bästa grejen tyckte han!
Vi fortsätter temat nostalgi: För två år sedan skrev jag om IOGT-NTO:s kampanj Vit Jul som strävar efter att alla barn ska få fira jul i lugn och ro utan rädsla för att deras föräldrar eller andra vuxna i deras närhet ska dricka för mycket. "Många barn känner oro inför julen. Inte för att tomten ska ge fel julklappar, utan för att han vinglar så konstigt." Ett riktigt bra och tänkvärt initiativ av IOGT, väl värt att stödja. Läs HÄR om varför jag valt att inte dricka.

Om vi inte hörs innan jul vill jag önska er alla en riktigt GOD JUL! Tack för att ni läser det jag skriver, det är en fin julklapp. Jag lovar att jag ska bli bättre på att skriva under jullovet! Puss!

Arbetet fortskrider

2011-12-11T12:32:00.012+01:00

Long time no see. Desto mer arbete gjort. Trots att det ser ut som kriget här hemma kan man skönja några små framsteg och förändringar! Ber om ursäkt att bloggen förvandlats från estetisk och trivsam till infernalisk och kaosartad, men jag tror att vi får leva med det ett tag! Här kommer bildkavalkaden från de senaste två veckorna.
En orange grävmaskin har flyttat in på tomten och har grävt upp och rivit allt som kommit i dess väg. Tomten ser således snarlikt ut som slaget vid Lützen. Detta är dock något som vi får tåla då det kommer att leda till en bra sak - ett fräscht och dränerat hus.
Nedanför trappan ligger avgrundshålet. För att komma ner måste man hålla sig i räcket och svinga sig över till andra sidan. Dagtid funkar det jättebra, när mörkret lagt sig är det lite väl läskigt och trixigt, men det går.
Taket är helt klart! Våra jobbare är fantastiska! Snabba och pålitliga. Ni ser vilket tjusigt tak de har satt ovanför dörren också. Nu börjar huset mer och mer likna ett Hus.
I trädgården står det ett badkar. Det är vår spa- och relaxavdelning. När vi arbetat flera timmar lägger vi oss i badkaret och njuter. :)
Här sjungs det i badet för fulla muggar!
A är fascinerad av jobbarnas grävmaskin och provsitter den gärna! Lite cool är den faktiskt. Kanske borde jag låta mina barn på jobbet komma hit, de älskar grävmaskiner och traktorer över allt annat!
Kolla här då! För en timme sen blev vi klara med innertaket i sovrummet! Rustika plankor i vitt trä. Det blev så himla fint och trivsamt! Längtar tills vi ska lägga golvet!
Förra advent blev vi hembjudna till grannarna bakom oss. Vi har verkligen haft tur och hamnat i ett område med bara trevliga människor. Dagen till ära hade jag köpt en ny klänning, vad tycks? (Jag och A var lite väl ivriga bara och plingade på hos grannen en dag för tidigt. Som två fån fick vi lomma tillbaka när vi fått klart för oss att kalaset var först nästa dag...haha så kan det gå!)
A:s tumme mår mycket bättre. Här tappade vi tummen på allt gammalt blod och då gick svullnaden ner avsevärt. Nu mår han mycket bättre i den, men den är fortfarande midnattsblå och öm.
Här är vårt hus i adventskalenderform. Jag gjorde den till A i adventspresent. I luckorna döljer sig bilder på interna skämtgrejer, foton på oss, barndomsbilder + saker vi vill köpa till huset som t.ex. den där tvättmaskinen ni ser.

Ja, det var allt för den här gången. Nu ska jag gå och baka pepparkakor, pepp, pepp på det! ;)

Advent och nya skador

2011-11-27T21:34:00.007+01:00

Hej och hå i novembermörkret! Hur har ni det? Vi har det bra i vårt lilla hus. Nu är nästan hela taket färdigt, sånär som på några pannor! Det går undan! Annars är det projekt hall på gång.Såhär ser det ut när man ska gå ut. Då gör man ett vigt skutt över träplankorna och all annan skit och vips är man framme vid dörren! Ni ser vilket svisch man måste ha på fötterna :) Här var jag för övrigt på väg mot en adventsfika på Danderyds sjukhus. Min fina lilla morfar blev riktigt dålig och var tvungen att läggas in. Nu mår han lite bättre efter några blodtransfusioner. Morfar blev glad att se oss och det kändes fint att vi kunde fira advent tillsammans i alla fall, trots omständigheterna.
Annars har vi målat hela det rummet som ska bli vårt sovrum! I jordgubbsmjölkvitt. Fint namn eller hur? Själva nyansen är också jättefin. Sen får vi se om vi tapetserar någon vägg där eller inte. Vi ska känna oss för lite.
Vi (läs A, jag gav upp efter tio minuter) letade och letade hur länge som helst i våra flyttkartonger efter vårt jul- och adventspynt och tillslut hittade vi två ljusstakar och en ljusslinga. En adventsljusstake står i köksfönstret och den andra på bordet och slingan är virad kring balkongräcket så nu känns det i alla fall lite adventsmysigt hos oss. Fast bara lite. Fortfarande har ingen riktig julkänsla infunnit sig hos mig. Har den det hos er? Jag tror det beror på vädret, mörkret och såklart huskaoset.
Här är min hårt arbetande A. Finaste, fina A. Han sliter så hårt med hallgolvet. Men nu är det slut med det på ett tag. När vi skulle klicka i spånskivorna i varandra och A skulle hamra fast dem medan jag höll emot så slog han hammaren det hårdaste han kunde rakt på...
...tummen. Den svullnade upp direkt och blev helt blåsvart och den ser bara värre ut för varje timme. Nu är han blå om hela tummen också, inte bara nageln. Det ser för sorgligt ut och han har så ont, stackarn. Nu får jag väl bli byggchefen här ett tag då, får se hur det går. Men jag tror faktiskt att jag varit med tillräckligt mycket för att få återställarna på plats på väggen. Ni får se resultat sen. Tack återigen för era fantastiskt fina kommentarer, ni gör min dag! Största kramen till er!

Kofot i tån - eller en alldeles vanlig dag i kaoset

2011-11-20T19:02:00.008+01:00

Mina kära. Ni anar inte hur mycket era kommentarer glädjer mig. De är som små vitaminkapslar som ger mig energin jag egentligen inte har! Här kommer en lägesrapport från krigszonen. Överallt i hemmet ligger verktyg, spillbitar, virke, gips, spackel, dammsugare, spikar, damm, träflisor osv. Såhär ser en vanlig konversation ut:
A: Helena, har du sett tumstocken?
H: Nej, var hade du den sist?
A: Jag vet inte, nånstans här tror jag...
(Vi letar under obestämd tid, alltfrån en minut till en dag.)
A: Har du sett vattenpasset?
H: Ja, den ligger här under ett kilo bråte.
A: Har du sett kofoten?
H: Nej.
A: Någon måste ha tagit den!!!
H: Vem skulle vilja ha din kofot?
A: Den är faktiskt jättefin. Jag saknar min kofot.
(Vi letar och letar utan att hitta den.)
En vanlig morgon kan se ut såhär: (detta var innan kofoten försvann).
Jag vaknar, jag har huvudvärk för ventilationen funkar inte. På väg mot toan hoppar jag över en soppåse, en skarvsladd, en spackelhink, en såg, en hög med träflisor och sen missar jag att det ligger en kofot där på golvet också och drämmer tån rakt in i det vassa så att tån typ klyvs i två delar varpå jag ramlar ihop i en hög på golvet och nästangråter samtidigt som alla svordomar jag någonsin lärt mig ramlar ur min mun och blandas med allt blod.Sedan tycker jag synd om migsjälv i flera dagar.
Just nu är jag ganska negativ av mig. Jag har haft en massa huvudvärk och är konstant trött. Det tär på mig och jag kan snart titulera mig som fröken Gnäll. En rolig sak som hände var i alla fall att jag och A köpte blommor åt varandra på samma dag. Jag tänkte att jag skulle överraska honom och han tänkte att han skulle överraska mig och så stod vi där i hallen och bara "älskling, jag har en överraskning" och så bytte vi blommor med varandra. Läskigt synkade har vi blivit.

En bättre bild på mitt nyklippta hår + min nyinköpta kofta som jag köpte för att jag kände mig så miserabel.
När man river ner gamla vävar och tapeter hittar man ibland små skatter i form av de allra sötaste små tapetblommor. Det sätter igång fantasin, man undrar vem som bodde i rummet allra, allra först. Låg den personen där och stirrade in i de små rosorna när den inte kunde sova? Undra vad den tänkte på, hur den kände sig?
Nu har vi fyra, fem man som sitter uppflugna på taket varje dag och river ner våra gamla äckliga, murkna takpannor. Ja, allt tak, ända ner till takstolarna. Det blir nog jättebra tillslut, men just nu ser det ut som en soptipp på tomten. Och det är inte direkt som att man kommer hem till tystnaden efter jobbet. Nej, då bankas det så det står härliga till. Det är nästan så man tror att gubbarna snart rasar igenom så mycket låter det. Ja, ni hör ju hur gnällig jag är för tillfället. Jag längtar tills jag är mig själv igen. Men jag blir glad av att ni fortfarande läser här, jag blir glad av att det tar fem minuter att gå ner till sjön där jag äntligen kan andas. Jag blir glad av att morfar blir så rörd över att vi uppvaktar honom på hans nittiotvåårsdag att han nästan gråter, jag blir glad av att pappa gillade Tintinfilmen som jag och C bjöd honom på i farsdagspresent. Jag blir glad av fina vänner och släktingar som kommer och hälsar på i huset och hjälper oss med löv, rivning osv. Jag blir glad av att gå på spelningen med Patrick Wolf på Debaser, jag blir glad när huvudvärken släpper en aning. Jag blir glad av A, att han jobbar så frenetiskt på huset. Att han alltid orkar. Att han inte är lika otålig som jag. Och så är det snart jul. Det är jag glad för. Vad är ni glada för?

livstecken

2011-11-13T20:55:00.004+01:00

Hej, jag lever! Dock är vi internetlösa igen, det är därför det är så otroligt låg aktivitet här. Men jag fick lite bloggabstinens och därför skriver jag ett litet inlägg från A:s iphone. Här i Huset jobbar vi för fullt. Vi sliter, river och bygger nytt. Det är helt sjukt mycket arbete. Hade vi inte att göra innan, så har vi verkligen det nu. Det är tur att det är mestadels roligt! Jag har ny frisyr också! Kände att jag behövde unna mig något mitt i allt byggkaos. Halva håret är bortklippt och jag trivs jättebra! Ni får nöja er med en dålig mobilbild, men jag tror man ser ändå. Nu ska jag snart gå och lägga mig för man blir så ruskigt trött av kroppsarbete. Så fort vi får internet igen lovar jag att lägga upp lite uppdaterade husbilder. Imorgon är det en stor dag för då påbörjas dräneringen samt takbytet, två stora projekt som kommer att ta flera veckor. Tusen kramar till er som fortfarande orkar gå in och läsa här, vi hörs snart igen!

Goddag i stugan!

2011-10-31T18:34:00.009+01:00

Goddagens! Det var inte igår kan man säga. Här sitter jag nu i vårt alldeles egna hus som vi bott i nu i flera dagar. Fortfarande känns allt väldigt overkligt och ovanligt. Tänk vilken rutinmänniska man är ändå. Trots att jag anpassar mig rätt snabbt trevar jag efter lampknappar som borde sitta på andra väggar (för så satt de i lägenheten), jag kämpar med dörrar som enligt mig öppnas fel, går till motsatt vägg när jag ska torka händerna trots att handdukarna hänger mitt framför mig. Egentligen tror jag att det är ens rörelsemönster som är inbyggt och inrotat. Man sätter på autopiloten och så får kroppen jobba. Jag är inte kvar i lägenheten, men kroppen är nog lite det fortfarande. (Särskilt på natten när jag halvsovande ska hitta till toaletten).Men vi trivs så himla bra! Vi har flyttat in i världens bästa område, så mycket natur, men ändå nära till stad, kultur och affärer. Här ser ni vårt köksbord i morgonljus. Älskar hur solstrålarna genom ekarnas bladverk bildar ljusmönster överallt på väggarna och golven.
Här är från den stora flyttdagen! A och hans pappa baxar ut vår stora soffa som lustigt nog är för stor för huset. Eller den har fel vinkel helt enkelt. Just nu står soffan i ett av sovrummen och det är där jag sitter just nu och skriver det här. Datorn är inkopplad i TV:n så skärmen är kopiöst stor. Måste nästan skela för att få in allt i mitt synfält. Men det är härligt att ha internet tillbaka igen!
Huset med stort H. Förhoppningsvis kan dräneringen och takbytet börja nästa vecka.
Vi har fått många fina inflyttningsblommor, tack! Här ser ni några, plus lite utsikt från vardagsrumsfönstret.
A har varit himla flitig och redan rivit ut hela bastun. Vi ska ha tvättstuga därinne istället, vi är inte så bastiga av oss ;)
Här river vi ner taket i vardagsrummet. Vi har faktiskt hunnit med en del!
Och igår krattade vi vad som kändes som flera ton med löv. Vi har ju sjukt många träd på tomten, bl.a. tre gigantiska ekar. Jag är inte direkt van vid trädgårdsarbete så jag var helt öm i armarna efteråt, men det är härligt ändå att ha något eget att pyssla med. Jag känner mig lite vuxen faktiskt. Även om det kanske inte ser ut så (Det kom en dräneringsgubbe i fredags och skulle titta på huset. A hade inte kommit hem än och jag kom precis från jobbet. När jag satt på huk och låste min cykel kom han fram och böjde sig försiktigt fram och sa med mjuk röst att han väntade på att min pappa skulle komma hem. Då sa jag att han nog väntade på min sambo och mig och så släppte jag in honom i huset. Då skämdes han ihjäl och bad tusen gånger om ursäkt. Men, men det är väl bra att man ser ung ut. Fast kanske inte så ung...)

Hejdå på ett tag

2011-10-18T16:17:00.002+02:00

Nu är det tomt och ödsligt här hemma. Vi packar och städar och känner oss ömsom vemodiga och ömsom upprymda. I övermorgon flyttar vi ner i källaren i tre dagar och sedan flyttar vi in i huset! Tänk vad fort tiden har gått. Nu säger jag hejdå för en stund för vi kopplar strax ur datorn och sedan kommer vi inte att ha internet i huset på några dagar. Hoppas ni fortsätter hänga här ändå! Lovar att uppdatera så fort jag kan. Puss

Märtas chokladfabrik

2011-10-10T19:50:00.009+02:00

Av barnens föräldrar fick vi i förskolans personal i sommarpresent att få prova på att tillverka chokladpraliner på Märtas chokladfabrik i Västertorp. I lördags var det äntligen dags att få utnyttja presenten! Den lilla fabriken ägs av två rara systrar som glatt visade oss det avancerade hantverket att tillverka chokladpraliner. Vi fick färdiga tryfflar i olika smaker som vi fick doppa ner i chokladbad med hjälp av en särskild gaffel. Sedan fick vi utsmycka chokladtryfflarna med hjälp av mönster, chokladskrift eller silvriga sockerpärlor. Vi fick även en stor bit marsipan och så fick vi prova att tillverka marsipangrisar och harar. Vi fick även lära oss att göra sådana där rosa marsipanrosor som finns på prinsesstårtorna samt de gröna bladen! Det var väldigt spännande och kul att göra! Nu ser jag framemot att göra egna rosor på födelsedagstårtorna! Såklart fick vi även provsmaka olika chokladsorter och tryfflar! Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Märtas chokladfabrik, läs mera här.Här står jag djupt koncentrerad över chokladbadet, balanserandes min lilla tryffel på chokladgaffeln! Det ser kanske lätt ut, men det var faktiskt rätt svårt, det krävdes precision att få upp chokladbiten på gaffeln och sedan skaka ut den på smörpappret utan att det blev för rinnigt.
Här är min kollega P lika djupt koncentrerad över badet med mörk choklad.
Här står den ivriga skaran i full färd med att tillverka rosor, blad och små påskharar :) Alla gjorde så fina grejer, ni skulle varit med!
Här ser ni några av mina färdiga praliner! De ser inte så pjåkiga ut va? Och jag kan tala om att de var så goda så man nästan dog!
Till sist får ni en glimt av chokladdisken inne på Märtas. Det finns hur många sorter som helst att välja mellan och allt ser precis lika gott ut!

Dunkelblå

2011-10-07T13:52:00.009+02:00

Det är höst på riktigt nu. Gatlyktorna tänds tidigare för varje dag och jag tänker varje morgon att jag måste laga det trasiga baklyset på cykeln. Om kvällarna, runt halv sju sådär lyser det dunkelblått utanför fönstrena och vi tänder i tanken alla de stearinljus vi inte har. Om en tid är alla trädkroppar kala och allt det röda, gula och senare bruna ligger på marken i högar. Virvlar. Det är kallt på cykeln, men jag cyklar ändå för att det är skönt. Det rensar alla tankar. Jag minns en dikt av Öijer, Ishjärtat, och tänker att den stämmer överens med mycket nu. Men jag minns inte allt och Öijer ligger nerbäddad i en låda tillsammans med alla andra vackra ord så jag kan inte läsa den i sin helhet. Det blåser rakt genom huden och jag fryser. I dubbla raggsockor kryper jag ner under täcket och klamrar mig fast, gömmer mig mellan lakan och kärleksvarm rygg. Jag hör honom nynna på Höstsången och först då kan jag somna.

(Texten är ackompanjerad av gamla analoga höstbilder tagna 2003-2005 av mig med gammelfarfars gamla kamera.)

Utmattad

2011-10-02T17:49:00.008+02:00

Den stora bloggdöden. Eller något. Och snart blir det ännu värre, då vi blir utan internet ett tag framöver. Just nu skyller jag på utmattning. Utmattad ända in i själen. Litegrann ihålig sådär.
Igår tog vi i alla fall vara på solen och promenerade bort till Västertorp och gick på mysig höstmarknad. Det fanns massor att titta på och köpa, men vi strosade mest runt.
Sen åkte vi in till stan och åt lördagsfika/lunch (varma scones och varm choklad med grädde). Vi gick längs hela Årstaviken och beskådade vackra höstträd och folk som tog upp sina båtar ur vattnet.
Jag köpte mig en Lilla My-mugg på Iittalarean.
Söndagen har mest bestått av det vanliga. Det som fyller all ledig tid. Packning. Jösses vilken otrolig tid det tar. Just nu har jag paketerat in varenda stringhylla i bubbelplast och wellpapp.
Ibland blir jag så trött på allt att jag nästan somnar ovanpå nån hög av bråte. Tur att det finns ett hus att se framemot, annars hade jag gått i ide för längesedan. Ta hand om er allihopa där ute i hösten.

Jag saknar dig

2011-09-20T18:02:00.006+02:00

Jag såg nyligen filmen "Jag saknar dig" på bio tillsammans med mina fina syskon. Filmen är baserad på en verklighetsbaserad bok av Peter Pohl och Kinna Gieth som heter just "Jag saknar dig, jag saknar dig" och som handlar om de fjortonåriga tvillingarna Cilla och Tina. Deras liv är precis som de flesta andra tonåringars, de funderar över livet och kärleken, går i skolan, spelar teater och hänger med kompisar och olika pojkvänner.Det är blodigt allvar, det handlar om att skrika på sin pappa som inte fattar någonting, det handlar om att gå på rockkonsert och älska musiken, det handlar om grubbel med magont i sängen, om undringar - gillar han mig? Det handlar om den totala symbiosen tvillingar, syskon emellan. Kärleken, samhörigheten. Allra käraste syster säger Cilla. Allra käraste syster säger Tina, de ler. Sedan nästa dag så bara KRASCH och Cilla blir överkörd av en bil och dör på direkten. Och Tina blir ensam kvar. Alldeles ensam med allt. Med sorgen, med halvheten, med skulden, med alla frågor, med ilskan, raseriet, med sina sörjande, bråkande föräldrar, med tonårstras och kärlekstrubbel. En del av henne är borta. Ibland ser hon Cilla flyktigt i spegeln, i minnet, men sedan försvinner hon igen och allt är lika grått. Tina gråter och skriker, det är långa sjukhuskorridorer och en begravning där hela kyrkan briserar av bottenlös saknad. Tiden läker inte alla sår, men tiden helar. Sakta reparerar Tina sig själv med hjälp av vänner, kurator, filmläger, pojkar och genom inre dialoger med Cilla. Filmen slutar faktiskt ganska ljust, men ändå har man en stor grå klump inom sig. Aldrig tidigare har jag sett en film som gjort så fysiskt ont. Jag grät som en skvalande vattenkran, jag fick ont i ögonen, jag satt och bet mig i läppen, i tungan, näsan blev igenkorkad, knöt mina händer, spände hela kroppen, fick huvudvärk av anspänningen. Och så förtvivlat ont i hjärteroten. Ojoj, jag trodde att jag skulle gå sönder. Filmen är så otroligt lätt att relatera till. Om jag hade förlorat M eller C hade jag gått sönder i tusen bitar, skärvor och splitter. Hela världen hade slocknat och allting skulle förlora sin mening. Det är värdefullt att det finns filmer som vågar vara allvarliga och seriösa rakt igenom, som tar upp verkligheten med alla dess varierande sorger från kärlekstrubbel till död. Anders Grönros och Hanna och Erica Midfjäll gör det smärtsamma påtagligt, de knockar mig fysiskt och psykiskt utmattad i biostolen. Tack för det, ibland behöver man ruskas om. Och M och C - ni är mina allra käraste systrar, alltid!

Sova i sol

2011-09-13T16:21:00.004+02:00

I fredags slutade jag tidigt och det var strålande sol. Balkongen väntade på mig, det visste jag. Jag trampade hemåt fort, fort. Innanför dörren och på med myskläderna och så ut i köket och göra det största glaset smoothie man sett på länge. In i sovrummet och hämta boken. Öppna balkongdörren och så omfamnas av det där varma, snälla. Jag kastade ut en massa kuddar över balkonggolvet och lade mig sedan ner rätt i solljuset. Drack min smoothie och läste.
Det var så skönt. Boken är fantastiskt rolig, "Hål i huvudet" av Jenny Jägerfeld, samma författare som skrivit "Här ligger jag och blöder" som jag läste i våras. Båda böcker är lika skrattframkallande med mitt-i-pricken-beskrivningar och skarpa iakttagelser. Men rätt som det var kände jag hur boken blev tyngre och tyngre. Solljuset blev också tungt och bredde ut sig som ett tjockt duntäcke och så poff så somnade jag och sov så på balkonggolvet i närmare två timmar. Jag vaknade av vinden och jag tänkte att jag kommer sakna vår balkong så mycket när vi flyttar. Ja nästan också bruset av E4:an.
Jag gick in och började rita. Det blev en slags bearbetningsbild. Huset där vi bor. Som vi inte ska bo i mer. Det fick bli som ett flyttkort ungefär.
Min tavla finns också ute på Hemnet. Roligt att de tyckte att den passade. Jag gillar den själv väldigt mycket och hade hemskt skoj när jag gjorde den. Planerar lite smått för en ny områdestavla över stället där vi ska bo på nu. Tänker mig att de kan hänga jämte varandra i vår nya hall. Den som lever får se. Det är spännande.

Till salu

2011-09-09T13:31:00.003+02:00

Nu ligger vår kära lägenhet ute till försäljning. Någon som vill köpa? ;)

Skördat och skövlat

2011-09-06T15:34:00.004+02:00

Vi håller på att renstäda lägenheten från allt möjligt som inte passar in på Hemnet. Det är knappt så att jag känner igen mig. Det är kalt och vitt och luftigt och mina hemmastickade nallar och egengjorda dockor har fått flytta ner i mörka flyttkartonger. Likaså flera travar av böcker, prydnadsgrejer och kläder. Mäklaren tyckte också att balkongen med alla dess slingriga växter var alldeles för rörig så dem har vi skövlat. Då passade jag på att skörda för hösten och drog upp ett knippe med trevliga morötter! Det gjorde mig lite glad mitt i putsandet och fejandet.
Min ståtliga tomatbuske har jag fått ha kvar. Och så har vi våra luktärter, lite pelargoner och så två blomlådor med två räta rader av mer eller mindre minimalistiska blommor som inte går så mycket överstyr.
Jag passade på att skörda lite tomater. Jag kan plocka in en handfull ungefär varje kväll, så gott att ha till middagen.
Och så var det all basilika... Jösses, den har jag kapat två gånger redan denna sommar och gjort pesto på. Och jag har fortfarande en massa pesto kvar. Nu var det bara att gå loss med sekatören igen och klippa ner allt. Men den här gången finhackade jag allt tillsammans med lite vatten och så frös jag in det så nu har jag i alla fall basilika att ha i maten resten av året!

Men det är lite sorgligt tycker jag, när man rensar bort lite av sin personlighet bara för att den ska passa på marknaden. Allt på Hemnet är bara samma, samma. Dessa vita väggar. Ingenting ska sticka ut, varken vi människor eller våra lägenheter.

Åland

2011-08-31T19:05:00.020+02:00

I fredags åkte vi på minisemester till Åland för att bl.a hälsa på våra vänner J och J och vara med på deras lilla unges dop. Vid fem var bilen färdigpackad och vi gav oss iväg. Vi brukar alltid ha bilstereon igång högt och så sjunger vi med tillsammans. Nästan alltid spelar vi vår bilsång. Den är väldigt banal, men fin ändå! Båtresan över var rätt mörk och blåsig så vi spenderade en stor del av kvällen i taxfreen och tittade på alla saker. Det enda vi köpte var några påsar godis. Sen kom vi fram och vi körde tvärs över ön till Geta. Där kom vi fram till det finaste huset jag någonsin sett. Vilken lycka att få bo i det! Vi fick ett mysigt sovrum och stupade i säng.Nästa morgon gick vi upp tidigt för att inspektera! Först av allt fick vi sätta oss vid ett dignande frukostbord och äta tills vi nästan sprack. Paret I och K som äger huset berättade en massa spännande anektoder om husets historia och om Åland. Huset och gården har funnits i I:s släkt sedan 1600-talet, men det brann ner i början på 1900-talet. Då hjälptes hela byn åt att bygga upp det igen och nu är det så vackert som aldrig förr. De har t.o.m ett eget litet museum på tomten i ett litet härbre. Där har de samlat gamla bruksföremål från gården. Det var så spännande att titta! Trädgården var också storslagen. Den liknade en slottsträdgård med prunkande blommor, skulpturer, sittplatser och lusthus. På bilden sitter jag i en härlig korggunga!
Bakom A skymtar härbret där museet låg. Och ni kan också se ett stort gjutet äpple som K har skapat och formgivit. Han är en riktig konstnär och vi beställde två stycken egna som vi ska sätta i vår egen trädgård!
Här är huset! Så sagolikt fint. Tusen rum med skira gardiner, pelargoner i fönstren och bubbliga fönsterglas.
Mera trädgård. Lusthus och skaparverkstad.
Deras katt Bella var så himla gosig. Hon följde efter hela tiden och spann som en spinnrock så fort man gullade med henne!
Sedan tog jag och A en promenad i omgivningarna. Mycket åkrar. Vi gick förbi flera potatis- och squashodlingar och såklart en del väderkvarnar. Åland har ju några stycken!
Jag hittade den sötaste larven jag någonsin sett! Den var jag tvungen att kela med en stund, den var så otroligt gullig med sitt lilla duniga ludd!
Vi kom till ett båtshus och där satte vi oss och solade en stund. Så rofyllt och härligt. Det behövdes verkligen att få komma bort och inte tänka på något. Det är så mycket nu med det nya huset och försäljningen av lägenheten att man blir alldeles knäpp. Och trött.
Efter promenaden satte vi på oss finkläderna och drog till kyrkan. Utanför kyrkan träffade vi en massa gamla vänner och bekanta, det var roligt! Vi bänkade oss och efter en stund tågade lille V in buren av sin gudfar. Det var en väldigt fin dopceremoni och det roligaste av allt var att vi sjöng en av min farfars psalmer! Det känns så fint att han genom sina fina sånger fortfarande lever och jag blir så stolt över att vara hans barnbarn.
Efter dopet åkte vi tillsammans iväg till E:s stora fina stuga där vi åt lunchbuffé och lekte med hunden Britta, V och hans fina doppresenter. Sedan tog vi en sväng ner till stranden för lite fotbad och häng.
Att ligga på bryggor hör nog till en av mina topp-3 sysselsättningar. Älskar vattenkluckandet, småfiskhoppen och rasslet i vassen. När vi legat där en bra stund gick vi upp till stugan igen, satte igång ett storslaget grillande och satt sedan och åt och pratade till långt in på natten.
Nästa dag gav vi oss iväg till skogen med J:s syster A som är världens bästa svampguide. Vi skulle nämligen få plocka svamp!!! Ni som känner mig väl vet att en av mina högsta önskningar sedan länge har varit att få plocka svamp i en riktig skog och inte på Hötorget. Önskingen har tagit flera år att uppfylla för jag känner ingen som kan det här med svamp och jag själv har ingen aning om var man ska leta eller hur svamparna ser ut. Det enda jag vet är hur kantareller ser ut. Och champinjonerna på Ica. Hursomhelst kom vi alltså iväg på en svampdrömresa som blev så lyckosam att det är obegripligt!
J:s syster A vet precis var man ska gå och rätt som det var så sa hon bara "titta där". Och jag glodde och glodde, men jag såg inget och A pratade om att man måste sätta på sig "svampglasögonen" och jag skärpte till mig och helt plötsligt när jag tittade så att ögonen höll på att ploppa ut såg jag svampar åt alla håll och kanter! Det var trattkantareller runt fötterna och överallt! Jag och A blev helt galna och plockade som om det inte fanns någon morgondag. Vi blev som besatta och kastade oss på knä bland ormbunkar och snår och förundrades över att vi skulle slippa betala för denna otroliga skatt. Vi plockade vanliga gula kantareller, trattkantareller, taggsvamp, svart trumpetsvamp, rynkad tofsskivling och en stor karljohansvamp. Ålands skogar är så vackra, överallt där vi gick växte enorma ris med blåbär som var stora som kulor så medan vi plockade svamp kunde vi samtidigt ösa i oss blåbär. A berättade för oss om soppar och skivlingar, om giftiga och ätliga svampar, om skog och mark. Det var som att vi var med i ett Mitt i naturen-avsnitt fast tusen gånger bättre!
Gissa hur mycket svamp det blev totalt?! 45 liter!!! Helt bisarrt mycket! Jag och A fick packa om hela bilen för att få plats med allt. Vi hade svamp i bakluckan, i frysboxen, i baksätet och i en massa påsar och tidningsstrutar. Efter svampplockningen var vi ganska trötta och ganska så uppätna av mygg. Vi åkte till J och J och J:s mamma och gullade med lilla V ända tills det var dags att åka till båten. Världens mest lyckade miniresa!
När vi kom hem väntade det där. Ett abnormt stort svampberg. Igår satte jag mig och rensade och det tog 6 timmar minus en halvtimmes matpaus.
Nu har vi tidningar med svamp på väg att torka i ungefär halva lägenheten och alla mäklare som kommer och tittar och ska värdera undrar vad vi håller på med egentligen! Men har man plockat svamp så har man. Fast jag måste erkänna att jag faktiskt inte vill se en svamp till på ett tag. Rensandet tog verkligen musten ur mig. Nu har jag dock det bästa framför mig, svamppaj, svamprisotto, pasta med svampsås, smörstekt svamp i vitlök på rostad macka osv osv. Om ni blir bjudna hem till mig på middag vet ni vad ni får! Puss!

Vårt alldeles egna

2011-08-22T17:30:00.004+02:00

Igår gjorde A och jag något som kändes både overkligt och läskigt, men också spännande och extremt roligt - vi skrev nämligen på ett kontrakt och det var inte vilket kontrakt som helst utan ett huskontrakt!!! Så nu har vi alltså snart vårt alldeles egna lilla hus att rumstera om i. Hur sjukt är inte det? Det här är nog det allra konstigaste jag varit med om! Jag fattar inte att vi ska flytta dit! Jag och A måste nypa oss i armen flera gånger om dagen för att fatta att vi inte drömmer. Nu pratar vi om färger, former, tak, dränering, puts, trädgård, golv och tapeter så det knappt finns plats till att prata om något annat. Det här kommer att bli en väldigt arbetsam, men mycket spännande resa och ni kommer med allra största sannolikhet att få följa med på ett hörn eller flera! Framifrån
Bakifrån + trädgården
Trädgården

I mormors och morfars hus

2011-08-19T18:25:00.011+02:00

Hösten är ju redan här... Hur gick det till? Jag hann inte riktigt med. Och så har jag börjat jobba igen efter semestern! En och en halv vecka har jag hunnit med, det har gått raketfort. Oj, vad roligt det är att jobba igen! Jag har världens härligaste barngrupp och kollegor. Så mycket kramar och gos som jag fått denna vecka! Jag är full av kärlek. Och hemma är det också bra, det händer grejer! Och så har jag gått så mycket på parkteatern och kulturfestivalen. Vill verkligen slå ett slag för dessa gratis kulturevenemang. Passa på och utnyttja, ni som bor i Stockholm. Kultur med hög kvalitet. Idag regnade det dock och planerna på att se Cullbergbaletten i Vitabergsparken ställdes in. Nu myser jag här hemma istället. Njuter av att det är fredag och tänkte bjuda er på ett blogginlägg om min mormors och morfars hus, det kan man ju aldrig få nog av! Här står min vackra lillasyster C och spanar på balkongen. Tyckte det såg så vackert ut när hon stod där så jag var tvungen att fota. Och sen var jag och M också tvungna att balkongposera lite!
Vackra lillasyster M!
Och så jag.
Nu kommer vi till kapitlet "Saker som Helena tyckte var vackra och speciella när hon var liten". Vi börjar med ovanstående krans i plast som sitter som dekoration runt ett ljus. Mormor har två sådana och jag tyckte att de var så vackra när jag var liten. Jag dansade runt med en sådan på huvudet eller gick andäktigt runt med en i handen. Alltid, alltid höll jag på med plastkransarna när jag var där. Mina systrar också för den delen. Nu känns det lite fånigt, men jag kan fortfarande få känslan i kroppen. Jag minns så väl hur vackra jag tyckte kransarna var!
En annan sak jag tyckte var fin och väldigt speciell är den blåa rullgardinen med ett naket par målat i svart ovanpå. Det gjorde mamma när hon var ung. Hon målade av en av sin storebrors halvromantiska planscher han hade på väggen. Rullgardinen har alltid hängt i mormors och morfars sovrum och jag älskade att ligga och titta på rullgardinen innan jag somnade när jag sov över hos mormor och morfar. (Jag fick alltid ligga i mormors säng!)
Sen kommer vi till alla svartvita porträtt på diverse mer eller mindre avlägsna släktingar. Jag tyckte att det var så fascinerande att titta på alla porträtt för alla såg så allvarliga ut. Det finns ett porträtt som alla vi syskon varit rädda för, men ändå ville vi alltid titta på det med skräckblandad förtjusning. Det är ett porträtt på en man (har glömt vad det är för släkting) som ligger som i en halv glaskula. Han ser väldigt sträng ut och när man går en bit ifrån så ser det ut som om han reser sig en upp lite från fotot och då ser han ännu strängare ut.
Här har vi statyn som jag och M döpte till "böljande Josephine"! Hahaha, jag tycker att det är lite roligt! Vi tyckte hon var så vacker och vi kånkade ofta runt på henne genom huset. Vi lekte lekar med henne, hon var liksom som en kompis och ibland såg man hur mormor med en lite orolig blick såg efter ifall vi var rädda om "böljande Josephine". En dag var vi lite väl vilda. Vi lekte med "böljande Josephine" under matbordet och rätt som de var råkade vi slå Josephines huvud mot bordskanten så det gick av. Som tur var blev mormor aldrig arg på oss, men hon var ändå inte så himla glad. Som tur var har morfar världens bästa verkstad så han lagade henne väldigt fint. Men efter det lekte vi inte mer med "böljande Josephine". Vi bara hälsade på hos henne i vardagsrummet och tog henne i handen!
Morfars verkstad. Här inne kunde man alltid hitta morfar när man var liten. Så många lagningar och uppfinningar han har åstadkommit här inne går inte att förstå. Morfar var den händigaste mannen i världen! När jag var liten älskade jag av någon oklar anledning stövelknektar. Morfar var så gullig, en jul kom han till mig med ett fint paket och i den låg en stövelknekt som var bara till mig! Den var i ljust trä och klarlackad och så stod det HELENA i röda stora bokstäver över hela stövelknekten! Hur fint är inte det? Den tillverkades i morfars eminenta verkstad!
Medan jag och M gick runt i huset och fotade våra bästa saker, satt A och mormor i soffan och skrattade och pratade. Tyckte det såg så fint ut! A spelar piano, men vi har inget hemma så när vi är hos mormor brukar han alltid spela några sånger. Det tycker mormor om, för hon älskar piano. När hon var ung var hon superduktig på piano. Hon var till och med pianolärarinna ett tag. Och hon spelade i kyrkan också. Nu har mormor informerat A om alla långt bak i släkten som hade någon form av musikalisk begåvning och vilket sorts instrument de trakterade. Så nu vet A det!
Här sitter världens bästa morfar och äter. Han är fin han. Och mormor med. Jag hoppas så att de får behålla hälsan ännu en tid. Kan inte föreställa mig hur det kommer kännas när de inte finns mer.

Foto: Lillasyster M och jag

Sommarens böcker

2011-08-10T18:59:00.003+02:00

Det fanns somrar förr i tiden då jag läste drivor av böcker. När jag var sjutton cyklade jag till min speciella sjö nästan varje morgon och läste flera timmar i sträck. Den här sommaren har jag läst fyra böcker. Fyra utomordentligt bra böcker måste jag säga. Och jag är så glad att jag kommit in i läsandet igen för jag har haft en tid, främst då jag pluggade, då kroppen pirrade av rastlöshet och koncentrationsbrist så fort jag öppnade en skönlitterär bok. Jag tror att det har att göra med den ofantliga mängd facklitteratur jag plöjde då. Men det har varit en liten sorg för mig att inte kunna dyka in på riktigt i böckernas värld så som jag kunde förut. Men nu kunde jag verkligen det och denna sommar blev det Sputnikälskling av Haruki Murakami, Till sista andetaget av Anne Swärd, Just Kids av Patti Smith och Kärleken i Julia Anderssons liv av Åsa Moberg.
Den jag blev allra mest kär i är Just Kids. Det började med att jag var och såg Robert Mapplethorpes helt fantastiska fotoutställning på Fotografiska. Tack vare att han och Patti Smith stod varandra så nära, blev jag inspirerad och nyfiken på både Patti och Robert och läste därför boken Juts Kids. När jag läst ut den blev jag ännu mer fascinerad av Patti Smith och köpte skivor av henne, såg på filmklipp och lyssnade på intervjuer. Nu är jag helt såld på henne och det är tack vare hennes innerliga, varma sätt att skriva. Biografier brukar ju annars kännas rätt tröga och tunga tycker jag, men den här var helt suverän, hennes språk är fantastiskt! Musiken är också sådär magisk att jag suttit framför skivspelaren och bara lyssnat med öppen mun. Säkert tusen gånger. Det har gått så långt att jag nu t.o.m. kan spela Dancing barefoot på gitarr! Ja, jag tror hon gjorde något med mig Patti, det är som att jag har klivit in i ett rum som jag inte visste fanns ungefär.
Hursomhelst. De andra böckerna är också fenomenala! Till sista andetaget kan jag verkligen rekommendera. Även där är språket och beskrivningarna helt ljuvliga. Jag tänkte nog inte försöka mig på att recensera böckerna för jag skulle aldrig göra dem rättvisa, men jag kan verkligen rekommendera er att läsa dem! Annars håller jag och A på att plöja igenom alla våra seriealbum med Kalle och Hobbe. A läser högt för mig varje kväll och det är så roligt att jag håller på att skratta ihjäl mig flera gånger! Så det kan jag också rekommendera!

Vilka böcker har ni läst den här sommaren? Har ni någon bok ni kan rekommendera?

Örebro

2011-08-08T10:02:00.022+02:00

Två av mina sista semesterdagar spenderade jag i den vackra staden Örebro tillsammans med två av mina allra bästa personer i hela världen, mina älskade vänner M och F. Med dem kan jag prata om viktiga saker, skratta, ha ångest, vara tyst, babbla, göra roliga saker, vara kulturell osv. M och F betyder så otroligt mycket för mig och det är synd att vi inte bor i samma stad. Men de gånger vi ses blir det verkligen intensivt och fullt av kärlek. Nu ska ni få se vad vi roade oss med!
Här är mina sötnosar!
Och här är vi i full färd med att upptäcka Open Art som pågår just nu i Örebro. "Örebro OpenART är en utomhusutställning som förändrar stadsbilden och får staden att verkligen leva upp till epitetet ”Sveriges KONST:igaste stad. Målsättningen med OpenART är att iscensätta okonventionella och nyskapande möten med konsten, som nu tagit steget ut i det offentliga rummet för att möta en större publik. Just genom att våga bryta mot invanda föreställningar om hur konst skall upplevas skapar vi en helt ny arena för konsten – Örebro OpenART." Läs mer här.
Älskade den här sängen ute i vattnet av Vincent Olinet. Såhär står det om konstverket :

"Mitt arbete handlar om skapande och förstörelse. Den här sängen är scenen och aktören i sin egen historia, lämnad här i vattnet att ruttna. Den är skapad utifrån min egen fantasi, mina minnen och en bild av hur en prinsessas säng skulle se ut. Jag leker lika mycket med bilden som med objektet självt."
Och det här snidade lilla träbarnet högt uppflugen på en pinne av Terhi Kaakinen!
Och den här sälinstallationen av Roland Persson. Såhär står hans konstverk beskrivet :

"Roland jobbar medvetet med att det ska se trasigt och slitet ut, det är hans stil. Seal World består av ett antal avgjutna sälar i silikon som tar sig en 5 minuter vilopaus. De ligger på sina bryggor och trampoliner med vimplar och skyltar som signalerar showtime. Allt är dock i förfall och det är osäkert om de överhuvudtaget gör en show. En tragikomisk installation där ansatsen och pretentionen står i kontrast till verkligheten. Det är en fablisk berättelse om mänskliga tillkortakommanden och en slags livssituation. Sälen är ett djur som lever i två element. Installationen är tänkt att beskriva en klyvnad mellan en verklighet och en drömsk värld, det omedvetna."
Den här jättekaninen av Florentijn Hofman var nästan det häftigaste av allt! Såhär står det om hans konstverk :

"Genom att kasta in ett stort gosedjur i ett offentligt rum frågar Hofman, ”Vad tjänar det till och vad är syftet med det offentliga rummet?” Ändringen av skalan förändrar helt funktionen och känslan av gulliga kaniner och även den omgivande miljön. Om detta bara är ett gosedjur som kastats bort av sin ägare, vad måste Örebro då förvänta sig när ägaren av leksaken kommer tillbaka för att hämta den? Mer än 25 personer och hantverkare har involverats i att sätta samman detta enorma verk. För Hofman är det lokala engagemanget en viktig faktor i arbetet. Att arbeta med lokalbefolkningen är projektets hjärta. Hofman är känd för sina interaktiva installationer i offentliga miljöer och han har en stark önskan att förvåna och göra livet lite roligare."

Jag älskar när konst knyter ihop folk och att vanliga människor får äran att vara med och sätta ihop konstprojektet. Jag önskar att jag fick vara med om ett sådant här konstprojekt någon gång!
Här är Örebro slott som jämt står där, men det är så fint så jag ville ha med det!
Efter en halv konstrunda tog vi en glasspaus i Wadköping. Där är det så vackert med alla gamla trähus och butiker med gammeldags karameller, leksaker och väggbonader. Här är mina vackra vänner med sina goda glassar! Men jag tog nog den godaste ändå, mjukglass med saltlakritsströssel!
Sen fortsatte konstrundan. M och F turades om att läsa om verken.
Och jag låtsades att jag var en del av konstverken...
Den här väggmålningen av Fefe Talavera gillade jag verkligen. Så snyggt! Så skulle jag vilja att vi hade på huset där jag bor!
Här och var på stan satt också olika vitklädda figurer i olika poser och situationer. Såhär stod det om Mark Jenkins olika konstverk :

"Mark Jenkins föredrar att kalla sig själv ”street-artist”. Det är ju i huvudsak på gator och torg som han visar sina verk. När han började placera ut sina skulpturer i offentliga miljöer skedde det på eget initiativ, med andra ord, det fanns det ingen beställare av hans konst. Nu blir Mark ofta inbjuden att visa sin konst runt om i världen. Mark Jenkins tejpskulpturer har fått de flesta betraktarna att skratta, andra har satt kaffet i vrångstrupen, men ingen har gått oberörd. Jenkins är en av många skickliga street-artister som är generös med sin konst. I det här projektet handlar det om människor i staden, att få vara med och jobba i en kreativ process ”säger Mark”. Tillsammans gör vi kroppsfigurer av varandra och installerar figurerna på gatan som sedan får interagera med människorna i staden."
Här gjorde jag en egen konstinstallation av F och en gul melon. Jag upptäckte att melonen vi precis köpt var i total färgharmoni med F:s gula klänning och kofta och tog därför ett foto av henne!
När vi sett de flesta konstverken och var lagom trötta i benen, köpte vi på oss en massa picnic- och grillmat och körde ut till Mullhyttan där M:s barndomssjö ligger. Åh, där var det så fantastiskt vackert!
Vi satte igång grillen direkt och lade upp champinjoner, halloumi, räkor och majskolvar - perfekta grillmaten. När vi hade ätit oss proppmätta var det dags för att klämma ner ytterligare godsaker nämligen grillade bananer med choklad i. Efter det kände jag att jag bara måste ta ett bad trots att det var kallt i luften.
Men det var obegripligt varmt i vattnet så det vara bara att hoppa i! Åh vad jag älskar att bada, då är man fri! Jag simmade ganska länge medan M och F stod på bryggan och tittade på!
När vi gick tillbaka till bilen fick jag syn på en stor hög med hö och jag fick den lysande idén att hoppa i hö. Det har alltid varit en av mina önskningar att få göra sedan jag var liten och hade läst Barnen i Bullerbyn. Jag tvingade F att fotografera min lycka och sedan kunde vi sätta oss i bilen och åka hem.
Hemma i M:s fina lägenhet bor det också två söta marsvin! Jag visste inte att marsvin får i sig sådana mängder gurka! Väldigt gulligt!
Andra dagen regnade det så då stannade vi inne ganska länge och åt den godaste frukosten jag ätit på länge; nybakade scones med smält smör och ost, blodapelsinjuice, kokt ägg och så en bägare chokladmousse på det! Bästa frukosten. Sedan var det tänkt att vi skulle på loppis, men loppisen var borta, vi hittade ingenting. Så det slutade med att vi kollade i andra affärer, åt god mat och strosade runt i stan innan det var dags att bege sig hem till Stockholm igen.
Tack finaste M och F för världens bästa dagar, ni är så obeskrivligt bra!

Om Sandhamn, sol och slöhet

2011-08-05T08:58:00.010+02:00

Egentligen borde jag lägga ner bloggen, åtminstone sommartid. Jag har kommit in i en farlig såsighet som består av att sova, läsa DN i sängen länge, länge om fömiddagarna, såsa iväg till en slumpmässigt vald strand, lägga mig i horisontalläge, äta medhavd matsäck, konversera med medhavt sällskap, bada, sola, bada, sola osv. Detta hör förvisso semestern till och jag klagar absolut inte, det var bara en sorts förklaring till varför bloggen är nästintill död. Om någon undrar vill säga. Jaja, eftersom jag vaknade ovanligt tidigt i morse tänkte jag att jag skulle passa på att ge er en dos Sandhamn innan jag lullar iväg till dagens valda sol-och-badställe.Jag, lillasyster M, pappa och mamma tog bussen ut mot Stavsnäs och hoppade på båten Dalarö som tog oss till Sandhamn. Varje gång jag åker båten genom skärgården förundras jag över hur vackert det är, hur nära vi har denna skönhet inpå knuten och förfäras över att jag inte tar vara mer på denna storslagna skatt. Hursomhelst njöt vi hela familjen och snart lade båten till och vi kunde hoppa av.
Sandhamn är en sådan vacker ö och tidigare när vi har varit där har vi gått till stranden tvärs över ön, men den här gången ville vi förnya oss och hittade dessa solvarma klippor istället. Där satte vi oss och åt matsäck och lade oss sedan i den givna positionen - ryggläge och lapade sedan så mycket sol det gick.
Här är jag!
Och här är fröken M!
Mamma och jag badade sen. Mamma var riktigt hurtig och bara slängde sig i och simmade och simmade. Jag var en fegis av värsta sorten och stod både länge och väl innan jag vågade doppa mig. Östersjön är kallt tycker jag. Hellre sjöar om jag får välja. Fast sen var det ju härligt såklart!
När vi var färdigbadade och så vidare vandrade vi tillbaka till öns centrum och satte oss och fikade, nybakade kardemummakringlor! Så himmelskt gott! Sedan tog vi båten tillbaka och jag åkte raka vägen hem till min vän C som stod redo med picnicfilt och badkläder.
Vi hade nämligen sikte på Tanto och middagsdopp + pannkakor. Mycket lyckad dag och kväll. Sol och bad från soluppgång till solnedgång precis som det ska vara.

Sicilien 12-26/7

2011-07-27T15:24:00.029+02:00

Nu har vi varit hemma i 24 timmar. Sicilien har varit helt underbart och ni får följa med på resan! Här är vår strand i Letojanni. Man kan säga att vi under stora delar av resan bodde här.
Färgglada parasoll. Fast vi körde hardcore och var utan.
Ett av Letojannis färgglada hus. I det fanns bland annat en pizzeria och en gelateria. Ojoj vad vi har ätit mycket god glass! Och pizza med för den delen. Min favoritglass är utan tvekan citronsorbeten. Och pizza med aubergine slår det mesta.
Bada, bada i stora vågor. Fast både jag och A blev brända av maneter. Det var inte det skönaste vi varit med om.
Min fina A på stranden.
Mera bad.
Ibland åkte vi upp till den fantastiskt belägna bergsstaden Taormina. Det är en av de vackraste, mest romantiska städerna jag någonsin besökt.
Allra vackraste A uppe vid kyrkan. Här råkade vi av en slump komma förbi torget just när de hade en konsert. Det var väldigt vackert och stämningsfullt.
Jag var glad!
Vi har haft så himla roligt ihop, A är världens bästa reskompis!
En dag åkte vi till Siracusa och tittade på en grekisk amfiteater som byggdes 400 år före Kristus. Den var helt magnifik och jag får rysningar bara jag tänker på hur många människor genom tiderna som besökt amfiteatern. Guiden berättade att man förr i tiden uppförde stora grekiska dramer vid teatern och man höll på en hel dag. Från soluppgång till solnedgång och gärna tragedier.
Här är den romerska amfiteatern som inte är lika gammal som den grekiska, men trots det mer förstörd. Det var för att den lades under jord och det var ett samhälle ovanpå. Inte förrän på 1800-talet började man gräva fram resterna av den gamla teatern.Det här fotot har jag förresten tagit genom mina solglasögon!
Och här är domkyrkan i Siracusa som ligger ute på halvön Ortigia som är Siracusas gamla stadsdel. Vi besökte även Sankta Lucias kyrka och fick se en del av hennes överarm som ligger sparad bakom glas.
Det växer mängder av citroner på Sicilien. 90% av alla citroner som produceras i Italien är från Sicilien. Det växer även otroliga mängder apelsiner.
Fikon finns det också gott om. Fast jag tycker inte att det är lika gott som citron. Men de är vackra att se på och så luktar de så gott!
Det här är Isola Bella som dels är en strand i Mazzaro som ligger nedanför bergsstaden Taormina och dels är en liten ö som är ett naturreservat. Det går en smal, smal strandremsa från den stora stranden ut till ön. Väldigt vackert var det, men såklart som så mycket annat i Italien, så kostar det att gå ända upp på ön så vi skippade det.
För att komma ner och bada vid Isola Bella fick man ta en sådan här linbana från Taormina. Det var superhäftigt att åka i de små hytterna för man var så otroligt högt uppe och så åkte linbanan rätt så fort också så man fick allt lite Gröna Lund känsla!
Nu är vi i Taormina igen, där spelade Lou Reed en kväll, men tyvärr var det utsålt så vi kunde tråkigt nog inte gå. Istället firade vi A:s födelsedag, han fyllde 28!
Här är nattvyn från Taormina över grannstaden Giardini-Naxos.
Födelsedagsbarnet! Jag bjöd honom på fin restaurang och dagen till ära tog vi en stor tallrik med olika friterade fiskar och skaldjur som vi delade på, så gott!
En annan dag åte vi upp till den största vulkanen i hela Europa, Etna! Här är vi uppe på 2100 meter och det blåste något kolossalt. Utsikten var milsvid och helt fantastisk! Vi såg långt, långt borta, ända till staden Catania där vi landade tio dagar tidigare. Det ni ser på bilden är en krater som bildades 1986. Själva står vi uppe på kanten till en annan krater som bildades 2001. Otroligt tufft!
Det var som att vandra omkring i ett månlandskap. Eller som jag tror att det känns. Månen har jag inte besökt än. Allt var svart och fyllt av spröda, glittrande, svarta lavastenar. Jag plockade en hel påse full och tog med hem! När vi åkte hem från Etna var fötterna helt svarta av sot från lavan!
Vi var ofta ute på kvällarna och bara gick längs strandpromenaden eller satt och läste på stranden. Det var ett sådant fantastiskt ljus.
Vår fina, fina strand!
Tack A för den här resan. Du är den bästa jag vet!

Vi har varit totalt bortkopplade från världen för att vi ville det och inte läst en endaste nyhet. Att komma hem var som att bli slagen i ansiktet. Den fruktansvärda tragedin i Norge går inte att ta in. All min kärlek och omtanke går till alla i Norge som mist någon. Det goda vinner alltid i slutet.

Gärdet

2011-07-09T11:57:00.010+02:00

Här får ni se några bilder från min och C:s plåtning på Gärdet, en helt magisk kväll.Det var liksom något i luften. Likt yra, höga teletubbies studsflög vi fram över Gärdets gröna ytor.
Synd att man bara får smaka på flygkänslan någon millisekund innan gravitationen drar en tillbaka till verkligheten...
Vi ömsom flög, ömsom vilade, kanske sov...
Det var som att mitt hår egentligen var en eld som bara väntade på att få sprida sig i gräset!
Apropå teletubbies, det var verkligen som att vi studsade fram i teletubbieland. Helt plötsligt dök det upp stora färgglada bubblor lite här och var på ängen. Jag har aldrig sett luftballonger på väg att lyfta förut. Otroligt mäktigt!
Man var tvungen att lägga sig ner och bara fascinerat studera "uppblåsningen" av de gigantiska ballongerna. Och så elden. Elden. Hur kan det fungera egentligen?
C prövade vingarna en sista gång, tänkte flyga ikapp den stora rosa bubblan, men landade bredvid mig istället. Min fina lillasyster.Puss min vackra.
Hubbabubba!
Vi drog fram discobollarna, det var som att hela Gärdet bubblade och pyrde. Det var så varmt, så mycket svettigt disco.
Vi vinkade adjö till de sista bubbelballongerna och undrade var de skulle landa. Vi gick hem när solen försvann bakom trädtopparna och konstaterade att det där med gravitation är så himla coolt.

Sommar!

2011-07-07T15:51:00.004+02:00

Det är så varmt och jag är så glad för det! Äntligen riktig sommar! Jag har köpt mig en knytblus och mörkblåa jeansshorts och vinden fladdrar i håret när jag cyklar till jobbet! Imorgon jobbar jag sista dagen innan jag går på en 4 veckor lång semester! Det känns otroligt skönt för jag är rätt sliten i kroppen. Den här veckan har dock varit väldigt fin. Jag och min kollega N har jobbat med 5-6 barn. Varje dag har vi gjort en utflykt och ätit god picnicmat, det har varit så mysigt. Vi har badat nästan varje dag och sprungit genom vattenspridaren, vi har grillat korv, ätit glass och lagat smoothie. Vi har verkligen fått kvalitetstid med barnen. Vi hinner diskutera, samtala. Vi sitter nära, nära varandra. Jag har lärt den äldsta hur man knyter vänskapsarmband och hon blev som besatt. Vi satt tillsammans och knöt och pratade om viktiga saker som t.ex. hur livet kom till, om hur det kommer bli i skolan, om saker vi önskade att vi skulle våga, men inte vågar och om alla saker vi vågar och är stolta över. De lite yngre barnen funderade och diskuterade vad som är värst, en skurk eller en tjuv? Och det ni, det kan man faktiskt fundera på! Den allra yngsta var glad över att hon vågade gå genom vattenspridaren och blöta håret! Glada, fina barn!
Ikväll ska jag på en liten photoshoot med C! Ska bli grymt kul, det var längesen jag verkligen körde en seriös plåtning. Nu hoppas jag på en fin solnedgång över Gärdet bara! Återkommer med fotoresultat ifall det blir några bra bilder. Tills dess får ni ta och njuta av min fina sommarbukett! Puss på er!

Man var bland molnen

2011-07-04T19:52:00.005+02:00

Det var sådär spegelblankt på sjön den där kvällen klockan åtta och du sa att kanske finns det en annan värld fast tvärtom därunder.

Ser du någonting sa han däruppe när jag kikade ner bland molnen och det gjorde jag. Jag såg fåglar som flög därnere, jag såg träd med små ljusgröna löv som vajade i vinden. Jag såg svagt rosa blommor och det luktade drömmar. Vaniljdrömmar. Jag såg mig själv också, fast det var ändå inte jag. Och där bakom skymtade jag dig.

Man var bland molnen den kvällen, med huvudet nerkört rätt i de virvlande, vita, mjuka tussarna. Jag ville aldrig mer komma upp. Men alldeles för snabbt väcktes jag ur min barfotapromenad i den parallella världen. För du kastade en sten, en liten bara, men den spräckte hela molntäcket, det blev ringar, som årsringar. Kanske hade jag drömt allt? Kanske hade det gått flera år?

Fast när du tog min hand och vi gick därifrån droppade håret och det kan ha varit vatten, men jag viskade i ditt öra att det nog var smälta vaniljdoftande moln. Och du sa att du nog kunde tro mig, i alla fall lite. Sen sprang vi ikapp längs stigarna och det var moln ovanför oss nu.

Man var bland molnen?

( Titeln är tagen från Anna Järvinens platta med samma namn.

Texten är bara jag och de fantastiska bilderna har A tagit.)

Mera midsommar!

2011-07-02T20:00:00.008+02:00

Jag måste visa er lite mer midsommarbilder! Det här är min lillasyster M:s bilder som hon skickade till mig och jag tyckte om dem så mycket att jag ville visa er också. Särskilt den på morfar. Min morfar ser ut som en finurlig liten pojke. Han är så himla söt och han har alltid varit den som kan allt. När jag var liten var det med morfar jag badade, åkte skridskor, åkte bil, semestrade på Öland, spelade krocket och blev körd i skottkärra! Det är helt fantastiskt att jag har fått ha kvar min morfar så länge, snart fyller han 92!
Här sitter jag och M och binder kransar. Jag har aldrig gillat att fira midsommar särskilt mycket, inte ens när jag var liten, men något jag alltid gillat är att binda kransar!
Här hade jag antingen hittat en väldigt intressant snigel som gick promenad på rabarberna eller så funderade jag över rabarberkrämsreceptet. Man vet inte så noga, men man kan konstatera att jag fokuserade för fullt ;)
Kransat och klart!
Min allra bästa A som dagen till ära fotade både analogt och digitalt!
Finaste mamma!
Stiligaste pappa!
Och på besök i krusbärsland i den vackraste av vackra trädgårdar.

Midsommarhelgen

2011-06-28T14:58:00.014+02:00

På midsommarafton åkte vi till mormor och morfar! Där gjorde vi prästkragekransar, plockade rabarber och krusbär, åt en massa gott och pratade och pratade. Mormor berättade mycket från sina barndomssomrar när hon åkte ut till sin mormor och morfar i Dalarna på sommarloven!Det är så roligt att höra mormor berätta, hela hon lyser upp och hon berättar så bra!
A och jag hjälpte mormor att skriva ett sms till C som inte kunde komma. Mormor är så himla cool, hon kämpar och kämpar med att förstå sig på sin mobiltelefon!
Dagen därpå gjorde jag några liter krusbärskräm av alla bären jag plockade! Plötsligt som jag stod där och rörde i kastrullen hörde jag ett smatter utan dess like, som om någon sköt med pistol mot fönstret, massor av skott.
Jag och A sprang ut på balkongen och där möttes vi av hagel stora som studsbollar. Vi tog skydd för det gjorde riktigt ont att få dem på sig. Det kom så mycket att det dånade, vi fick skrika till varandra för att höra vad den andra sa. Alla billarm på parkeringen gick igång och marken täcktes snabbt av haglet. Det såg ut som vinter, helt absurt.
Här ser ni hagelkornen...jag säjerådet!
Som på en signal upphörde haglandet, dramat var över och jag kunde lugnt gå ut på balkongen igen och plocka in basilika, jag tänkte nämligen göra pesto. Det gjorde jag också och sedan gjorde jag paj på det.
Pestopaj med ugnsbakade grönsaker. Det var så gott så jag dog lite.
Efter middagen smög sig solen fram och jag och A tog oss snabbt iväg till Klubbensborg. Där satt vi ett tag och lapade sol!
Vi satt där ganska länge faktiskt och filosoferade över livets viktigheter. Mina fina A och jag.
Dagen därpå träffade jag min vän D i stan och vi åt lunch och shoppade en massa fint! Det var himla kul att ses igen för det var så länge sen sist! På kvällen åkte jag och A ut till Gömmaren och gick hela sjön runt. Där ute hittade jag sommarens första blåbär! Så oförskämt gott! Men är det inte lite tidigt för blåbär? Eller är det bara jag?
Sen hoppade jag lite från fallna trädstammar och så åkte vi hem och så var den långhelgen slut!

new best friend

2011-06-19T10:31:00.003+02:00

Tänkte vi skulle fortsätta lite på temat köplycka för nu är det så att jag blivit väldans god vän med en tröja! Vi ska hänga flitigt denna sommar! Ah, du materialistiska lycka, du må vara kortvarig, men så otroligt härlig så länge du varar! Kramar från er för tillfället mycket ytliga Helena och hennes mycket trevliga tröja i svagt aprikos och vackra spetsar!

Kavat

2011-06-15T18:39:00.003+02:00

När jag var liten var nog somrarna det allra bästa. Då sprang jag alltid runt i någon gammal klänning och sommarens nyinköpta Kavat-sandaler. Jag älskade mina sandaler från Kavat, hade dem i olika modeller och alla var lika sköna att springa i! För jag minns att om somrarna var jag alltid ute och sprang. Och klättrade. Och hoppade. Och busade. För någon vecka sedan fick jag hem nya Elle i brevlådan och lade mig i soffan och läste den, men efter ett tag flög jag upp för på en sida stod det att Kavat börjat göra sandaler i damstorlek! Jag sprang till datorn och inom fem röda hade jag klickat hem ett par skor. Jag behövde bara vänta tre dagar så hade jag dem i min hand. Det är de absolut skönaste sandaler jag nånsin haft och jag travar omkring i dem här hemma i väntan på att jag ska våga använda dem. Vill inte utsätta dem för regnstänk. Än. Åh, mina fina, fina Kavatsandaler! Tänk att jag fick bära er igen!

Slump.

2011-06-12T19:07:00.002+02:00

Vid E4an ligger hans lägenhet. Det är högst upp i huset, ett vitt sådant där knottrigt hus. Det är tre våningar. Man ser massa bilar åka genom hans fönster och mycket långtradare, en del ambulanser också. Det viner om motorvägen. Fast man har alla dörrar och fönster stängda viner den. Och när man öppnar balkongdörren, ja då brusar den som en aggressiv flod. Man kan stå där länge vid hans vardagsrumsfönster och se alla bilarna som är på väg någonstans. Det är konstigt att hon följt med. Det är tredje dagen hon talat med honom. De går i samma klass på högskolan. Första dagen sa de mest hej och pratade lite artigt och så. Och andra dagen kopierade de böcker tillsammans. Och sen den tredje dagen sa hon att hon skulle in till stan och han sa att han gärna följde med om han fick? Såklart att han fick. Men först måste jag lämna min bil eftersom jag körde till skolan idag och så måste jag köpa ett åkkort för det är svårt att parkera i stan och sen så kör jag inte gärna där inne heller sa han. Och i alla fall det är så hon plötsligt står i hans lägenhet för att hon följde med i bilen som han skulle lämna. Hon går efter honom i trapporna, de går runt, runt och man blir lite andfådd. Det är en fin lägenhet. Det hon lägger märke till först är tapeterna. De har massa olika mönster och struktur. Hon stryker över tapeten i köket med handen. Den är mjuk, känns nästan som siden. Den är vit med mörkgråa prickar. Det är ett ovanligt fräscht kök. Luckorna är svarta och så blanka att man kan spegla sig i dem. Allt är fint hos honom, med honom. Han har fina kläder, en lång svart rock med blankt rött foder i. Blanka, spetsiga, svarta skor. Själv är hon raka motsatsen, trasiga jeans, smutsiga skor och en fjällräven jacka. De åker in till stan. Det är mycket folk på tunnelbanan och de måste stå tätt ihoptryckta. När vagnen kränger till och hon håller på att ramla tar han tag i hennes händer, sen står de så resten av resan. Hennes orangea tumvantehänder i hans bara varma. Det går några dagar till och så kommer dagen när de ligger i hans röda soffa med huvudena tätt ihop. Det kanske spelas någon musik, kanske luktar det svagt av spaghetti och köttfärssås, kanske är klockan långt över midnatt, kanske är de inte längre ett plus ett. Kanske är de bara två, ihopsatta, sammansmälta när världen bara stannar och de kysser varandra för första gången.

gräslök.

2011-06-02T21:53:00.005+02:00

när vi låg sådär alldeles utslängda på marken, våra ben intrasslade i varandra såg vi ett flygplan högt upp i himlen så litet att det rymdes mellan tummen och pekfingret. tänk att det där lilla är så stort egentligen säger jag för jag tycker att det är konstigt. tänk att det sitter sådana som oss därinne högt uppe, att de får plats i det där lilla, att de åker över oss nu, de vet inte att vi ligger här. men du tycker inte att det är så konstigt eller fascinerande heller för den delen. det är bara så det är liksom säger du. men jag tycker att världen är så förunderlig, så märkvärdig och knasig. det finns så mycket att tänka på att jag blir yr i huvudet, särskilt sådana dagar man ligger utspilld över gräset en solig dag i juni. när jag vrider huvudet åt vänster ser jag fullt av långa grässtrån och så lite gräslök. tänk om man var en myra säger jag, vad stort allt skulle vara då, vilka vackra skogar man skulle vandra igenom. jag skulle vilja vandra i en gräslöksskog eller en gullviveskog. tänk att få klättra upp i toppen av en gullviva och gungas av vinden samtidigt som man andades in doften. men du säger att en myra antagligen inte tänker så, den skulle inte uppskatta det sköna. och bara jag gjorde såhär säger du och höjer din skobeklädda fot, skulle du vara död nu.

om att vidga sitt seende, think outside the box

2011-05-26T18:10:00.002+02:00

Häromveckan gjorde en av mina treåringar sin första huvudfoting och det var mig han ritade av! Det var en stor ära och en stor dag överhuvudtaget! Jag satt bredvid och hejade på, lyrisk över att han nu kommit på hur man kan rita en människa! Han gjorde en väldigt stilren teckning, inget överflöd och när han var klar diskuterade vi bilden tillsammans. Jag ville att han skulle berätta om bilden, hur han tänkte. Jag ställde olika frågor och han visade hur han tänkte med huvudfotingens ögon, mun och huvud. En sak förbryllade mig dock och jag frågade; vad är det där, längst ner på bilden? Och han svarade med stor självklarhet och pondus; men Helena, det där är ju din svans såklart! Och jag kände mig så dum, så himla fantasilös. En trist tråkmåns fast i konventioner om hur saker och ting ska se ut. Det är precis så jag INTE vill vara och jag kämpar med det hela tiden. Det är väl klart som korvspad att jag har en svans! Finaste lilla barn, tack för att du hjälper mig att se, att du vidgar min fantasi och hjälper mig att klättra över kanten på den fyrkantiga lådan. Lär mig mer om din värld, snälla! Visa mig allt!

jag la rabarber på rabarbern!

2011-05-22T20:59:00.009+02:00

Tjenamors såhär på söndagskvällen! Hur har ni haft det i helgen? Jag har bl.a. varit i Norrviken hos mormor och morfar och firat mormor på 91-årsdagen! Klantigt nog glömde jag kameran hemma så istället bjuder jag er på virtuell rabarberkräm för mormor lät mig lägga rabarber på hennes rabarber! Och rabarber är ju något av det godaste som finns!
Såhär gör jag när jag gör kräm; jag tar ca 10-12 rejäla rabarberstjälkar och skär dem i små bitar.
Sedan häller jag i dem i ca 6-7 dl vatten och 1½ dl socker och så låter jag allt koka upp och så får det koka i 10-15 minuter.
Under tiden rör jag ihop 3 msk potatismjöl i ca 1 dl vatten och så stänger jag av plattan och rör ner potatismjölsblandningen i rabarbersörjan. Sedan sätter jag på plattan igen och låter det koka upp och då får det koka en pyttestund bara och sen är det klart! Bli inte rädda om resultatet ser ut som kräks, det ska det göra!
Sen är den redo att ätas, bara att hälla upp i skålar tillsammans med kall mjölk och njuta! Så himla, himla gott!
Ha en fin söndagskväll bästa ni!

Här kan ni läsa mitt recept på rabarbersaft om ni vill!

Angus & Julia Stone

2011-05-19T16:55:00.005+02:00

Igår var jag och A på Nalen och hörde och såg Angus & Julia Stone! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, så fantastiskt var det! Musiken är så sanslöst vacker. Texterna är små sagor. Deras röster är som en blandning av grädde och sammet, det lenaste lena. Man sveps bort till en helt annan värld, trollbinds av tonerna från deras röster och de tusentals instrument de trakterar; munspel, gitarr, trumpet, piano osv. Det enda som drog ner betyget var väntetiden, för de tog verkligen otroligt lång tid på sig innan de kom ut. Fast de är förlåtna, för nu och för all framtid för deras musik är kärlek. Tack A för bästa födelsedagspresenten!
I love Angus & Julia! Här får ni tre smakprov!

Nappsagan

2011-05-17T18:58:00.004+02:00

Våra 3-åringar slutade med napp för kanske tre veckor sedan. Det gjorde vi genom "Nappsagan". Nappsagan hittade jag på en dag när jag cyklade hem från jobbet. Den handlar om tre barn som blivit för stora för napp och ger sig ut på ett äventyr i skogen för att ge sina nappar till tre nallebebisar som inte har några nappar och ligger och gråter hela dagarna. Barnen går ett och ett genom skogen och alla stöter de på en krokodil som gärna vill äta upp barnens nappar, men barnen är listiga på olika sätt och lurar krokodilen med andra godsaker och medan den girige krokodilen hamnar i fällan passar barnen på att lämna sina nappar hos nallebebisarna som blir så glada så glada! Barnen själva är väldigt nöjda med sin insats och sagan slutar med att barnen stolta och glada går hemåt och jublar över att de är stora barn nu! På bilden gör jag nappsagan ute i skogen, egentligen är det en flanosaga, men den funkade lika bra ute också, nästan bättre till och med.
I en vecka körde vi stenhårt med Nappsagan, jag dramatiserade den varje dag och vi pratade med barnen om att nästa vecka ska ni också få gå ut i skogen och lämna era nappar. Sagt och gjort, den dagen kom och vi gick till skogen. Barnen fick lägga sina nappar i ett paket som vi fint slog in och satte snöre om. Sedan skrev vi ett brev från barnen till nallebebisarna och tillsammans satte vi ut paketet långt in i skogen på en sten. Sedan fick barnen leka som de ville och när de var mitt inne i leken tog vi bort paketet och gömde det. Efter en stund märkte barnen att paketet var borta och vi pratade om att nallebebisarna smugit fram i smyg och tagit paketet. Då blev det liv i luckan, barnen tjöt och ville ha tillbaka sina nappar, nu ångrade de sig! Fast bara en kort stund, efter ett tag gick det över och nöjda och glada gick vi hemåt igen. På vilan somnade alla barnen ändå! Utan napp! Visst, det tog längre tid för vissa, men ändå!
Sedan tog jag hem napparna och tog ut dem i skogen bakom huset och fotade dem tillsammans med mina gamla nallar. Sedan laminerade jag alla foton och skrev ett brev från nallarna till barnen.
Veckan därpå gick vi till skogen igen och då fick barnen leta efter den överraskning jag hade berättat att nallarna skulle lämna. Ett efter ett hittade barnen bilderna och brevet läste vi högt. De var alldeles förtjusta över att se sina nappar på bilderna och skrattade gott åt att nallarna sög på deras nappar! Och nu är det som om barnen aldrig har haft napp! Himla bra grej blev det! Ville bara skriva det här ifall det är någon som läser som vill bli av med sitt barns nappar!

hippie?

2011-05-15T19:13:00.003+02:00

Hela helgen har jag pga. mina ögonsjukdomar gått helt sminklös sånär som på röda läppar. Det är nyttigt för mig att öva på det. Jag har verkligen varit så att jag inte kan ta ett steg utanför dörren utan smink. Varje dag sedan jag var 14 har jag sminkat mig mer eller mindre. Nu kan jag tänka mig att gå till affären eller ut på promenad sminklös, men det skulle fortfarande aldrig falla mig in att t.ex. åka tunnelbana, gå och jobba, åka till skolan eller åka till stan utan smink, aldrig! Jag känner mig så otroligt naken, sårbar och ja, ful.
I lördags behövde vi åka till Hornbach och köpa kakelfix och då var jag tvungen att "klä ut mig" till en hippie för att kunna känna mig bekväm. Jag målade läpparna idiotröda, satte på mig de största solbrillorna man kan tänka sig, min mest 70-talsinspirerade skjorta samt mitt hippiehårband som lillasyster M virkat åt mig. A skrattade i smyg, men jag behövde verkligen spela lite teater för att fixa den påtvingade nakenheten, dvs. sminklösheten.
Hur känner ni er när ni är naturliga, utan smink? Är det fler än jag som känner sig sänkta?

knäppa ögon och kakel

2011-05-14T10:49:00.002+02:00

De senaste sju månaderna har jag varit konstant förkyld, jag har varit frisk högst 3 veckor åt gången. Jag har också haft ögonskav minst lika länge, men de senaste två veckorna har det emellanåt skavt något olidligt. Jag har ganska hög smärttröskel och har ofta svårt att ta mina egna sjukdomar på allvar, men nu kunde jag inte stå ut längre så jag åkte till ögonakuten och där säger läkaren att jag har inflammation i hornhinnorna och bindhinnorna samt någon slags kärlväxt i ena irisen. Ojdå, tänkte jag när jag åkte hem med en påse full av ögonmedicin, salvor och droppar. Nu går jag omkring och ser ut som en bölfia med rinnande ögon fullproppade med diverse flottiga salvor. Önskar att det här snart går över! Och är lite arg på mig själv att jag inte tar mig själv på allvar.
Annars så håller vi (A) på att kakla en av väggarna i köket, vilket är sorgligt eftersom det är en sån fin tapet. Men även nödvändigt eftersom tapeten blivit helt fettskadad av diverse matos som läckt ut genom den dåliga fläkten. Jaja, jag tror att det blir superbra och vi har ju i alla fall tre fina Josef Frankväggar kvar!

glöd

2011-05-10T19:12:00.009+02:00

Precis när den varma luften höll på att förlora sin kraft och när solen började vinka adjö bakom trädtopparna bestämde vi oss för att åka till Lida. Jag och A har nog varit ute vid Lida vid alla dygnets tidpunkter och det är alltid lika vackert.
När vi kom fram gjorde vi upp en eld i eldstaden. Det tog ett tag att få fjutt på elden, men efter ett tag sprakade det så hemtrevligt så! Det var alldeles i rättan tid för solen hade precis gått och lagt sig och de lite kalla vindarna gjorde entré. Brasan värmde som en vårfilt över knäna.
Vi bara satt och tittade. Det är så härligt att bara hänga tillsammans, göra allt och inget i samma andetag, prata, vara tysta, se på varandra sådär riktigt länge bara.
Vi plockade fram den varma oboyen sen i skymningen. Oboy är obligatoriskt på våra utflykter.
Sen stirrade vi in i glöden, förundrades över röda eldfigurer och eldars värme och intensitet.
Och elden falnade sakta. Dog ut och det blev mörkt.
Vi pusspusspussades och sen drog vi hemåt på kringelikrokvägarna!

socker

2011-05-08T11:05:00.004+02:00

"Åh Helena, du ser ut som socker. Hela du är full av små sockerprickar." Så sa ett av mina fina förskolebarn och jag blev så himla glad av det. För det är något helt annat än prickig korv.

Våffelvitt

2011-05-03T16:39:00.006+02:00

Ditt ansikte är persiennrandigt och vi ler sömnigt mot varandra. Vi ligger i ditt vita sovrum. Våffelvit, så heter färgen på väggarna säger du och vi tänker att de måste mena smeten. Våfflor är ju gyllengula. När jag ser på väggarna, badande i solljus tänker jag bara på varm mjölk med en sked honung i. Det är så varmt idag. Vi ligger och räknar varandras fräknar. Det är lätt att räkna dina, du har nitton stycken på näsan, men du slutar räkna mina när du kommit till hundra, du säger att hela jag är en enda stor prick. På parketten lyser strimmor av guld. Tänk om katten levt säger vi, då hade han gått och lagt sig där på den guldiga parketten och solat. Vi ligger där i sängen och lapar sol en stund. Jag läser högt för dig ur Sommarboken. Om skärgårdar, tångdoftande hav och solvarma klippor. Vi läser ända tills nya solmönster bildas på parketten och du säger att det är dags att stiga upp. Du kokar ägg och brer smörgåsar. Vi drar undan gardinerna och öppnar balkongdörren. Sedan sitter vi där på balkongen i morgonsolen och äter vår frukost, medan de våffelvita väggarna sakta vaknar bakom oss.

Back to the roots

2011-04-26T15:38:00.012+02:00

En ledig dag åkte jag och en av mina äldsta vänner, C, på nostalgiresa till Väsby, orten där vi växte upp och spenderade våra första 20 år. Det är alltid lite konstigt att komma tillbaka. Det känns så märkligt, som om stället inte finns bara för att vi har flyttat, men sen finns det ju där ändå, precis som man lämnade det (fast med lite extra hus och nybyggen). Jag kan Väsby utan och innan; stigar och vägar, centrum och skolorna, badplatserna och "sevärdheterna". Det känns skönt att jag lämnat det för jag var klar med Väsby, men ändå lite sorgligt för Väsby kommer alltid att vara hemma. Om jag måste välja ett favoritställe i Väsby blir det självfallet sjön Fysingen dit jag gått i alla år för att bada, kasta macka eller bara vara. Fysingen har varit min räddning ledsna tonårskvällar och en fin vän soliga morgnar. Ofta har jag suttit där och läst en bok eller skrivit texter om livets märkligheter.

Det känns som att jag är så gammal när jag går runt i min barndoms stad, när jag ser gatan där jag lärde mig cykla, min lågstadieskola och höghuset där jag bodde när jag var riktigt liten. Ibland saknar jag den tiden så himla mycket. Att vara just liten, ha sommarlov, väckas av mamma, äta frukost och springa över till min bästa vän K och leka hela dagen! Klättra i träd, bada och bygga kojor. Allt var så lätt, jag var så fri! Jag hade verkligen den finaste barndomen och jag hoppas så att jag kan ge mina framtida barn lika härliga minnen. Ett som är säkert i alla fall är att jag ska visa dem Väsby och alla mina bästa lekställen!

Här får ni lite bilder från mitt Väsby som det såg ut i måndags.Det tar en halvtimme med pendeltåg från T-centralen till Väsby. Här är strax innan man anländer till Väsby station. Man tror ibland att man åkt raka vägen till landet, bara åkrar så långt ögat når...

Väsby, here I come!
Först gick vi till Hammarby kyrka för att hälsa på C:s mormor och morfar som ligger och vilar i en grav där. Precis innanför kyrkogårdens grindar står en sådan vacker ängel som jag alltid har älskat och fotograferat.
Vi plockade blommor och satte vid graven, de fick lite jordgubbar att kalasa på också. Sedan vinkade vi adjö och fortsatte vidare mot sjön.
Då går man på sådana här lantliga, pittoreska vägar :)
C konstaterade att badsäsongen inte riktigt är här än, men snart så! I vattnet syns ön som vi alltid simmade till som barn. Där ute fanns ett rep i ett träd. Man kunde svinga sig som den värsta Tarzan rakt ut i vattnet! Det var tider det! ;)
En massa vass finns det i Väsby!
Lite till...
Där, på andra sidan åkrarna föddes jag! Ja, det är ett sjukhus även om man inte tror det!
Hejsvejs från en f.d. Väsbytjej!

Hur är det med er, bor ni kvar i er uppväxtort? Och vad har ni för relation till den idag?

Glad påsk!

2011-04-21T08:55:00.008+02:00

Sedan igår kväll till och med måndag har jag påsklov! Jisses så skönt!
Jag har påskpyntat väldigt lite och minimalistiskt här hemma, men det blev väldigt bra! Jag och A var ute på promenad, plockade en random gren och pyntade den sedan med det enda pynt vi har; 4 urblåsta och målade ägg från Prag samt en rysk docka i tyg från konstfack.
Vi köpte egentligen 6 ägg när vi var i Prag, men såklart lyckades vi krossa två av de vackraste på väg hem... Här är i alla fall det ägg av de befintliga som jag tycker är vackrast!
Det ser ut som att knopparna på grenen kanske kommer att slå ut inom en ganska snar framtid, hoppas! Har dock ingen aning om vad grenen kommer från för träd.
Den här ryska tygdockan köpte jag på konstfack på en julmarknad och hade egentligen ingen aning om vad jag skulle ha den till, mer än att jag verkligen måste ha den bara för att. Min fäbless för ryska dockor antar ibland onödiga proportioner, men jag visste väl att ovanstående sötnos skulle komma till användning någon dag! Bästa påskpyntet! Russian doll goes påskkärring!
Vi har också gjort vårfint på balkongen. Städat, rensat och planterat ut penséer och påskliljor!
Påskliljor är pappas favoritblommor, jag tycker också att de är otroligt vackra, men det bästa är dess engelska namn, daffodils för det smakar så gott i munnen!

Den gladaste, skönaste påsken önskar jag er alla!

En present

2011-04-10T20:27:00.004+02:00

Hoppas att ni har haft en härlig helg! Det har jag haft! Tänkte mest visa er en present jag fick av finaste A i veckan. Världens vackraste ägg och inuti låg ett halsband med en uggla i porslin! Bästa presenten! Och ugglan hänger numera allt som oftast runt min hals!

En bortglömd våffeldag

2011-04-05T15:34:00.008+02:00

Det var ju våffeldagen för ett ganska bra tag sen nu va? Vi gjorde i ordning en sjutusans våffellunch här hemma och som vanligt fick vi storhetsvansinne och gräddade 16 stycken. Till oss två. Man kan lugnt säga att vi rullade från bordet efter det, men gott var det! Våfflor borde man äta oftare, men jag glömmer så lätt bort dem, att de finns. Här får ni lite bilder från en svunnen våffeldag i alla fall!Till våfflorna åt vi sylt, grädde, äppelmos, smör och socker. Fast inte allt på en gång såklart!
Vårsolen lyste in!

Vi har köpt ranunklar. Det är en sådan vacker blomma som jag knappt visste fanns, innan Sarapirat lade upp mängder av ranunklar på sin blogg!
Tulpaner står på bordet också. Dom fick A av mig för att han har gått och fått sig ett sprillans nytt jobb!

Och så var det med den våffeldagen!

Till min bästa.

2011-04-02T12:46:00.010+02:00

Till min älskade A. Du är den finaste, snällaste, mest intelligenta, roligaste och mest omtänksamma människan jag vet. Du är min älskade och min allra bästa vän. Tack för de här sex åren vi nu har varit tillsammans! Jag vill vara med dig resten av mitt liv. Tack för att du är du, kunde inte ha hittat en bättre man att dela mitt liv med. Jag älskar dig. 2005
2006
2007
2008
2009
2009
2010
2011

strumporna med stort S

2011-03-29T16:03:00.004+02:00

Plötsligt en dag så hängde de bara där framför mig. På en klädpinne långt inne i den nya underbara Topshop-butiken. Strumporna med stort S. Som liksom skrek åt mig; Hördudu Kom Ketchup! Kom Ketchup så går vi. Med dig. På dig! Och jag lydde, självklart, det fanns liksom inget annat att göra.
Mitt i prick, det är vad jag kallar dessa strumpor, mina alldeles egna tomatstrumpor där hälften blivit överkörda och blivit just ketchup!
(Därför behövde jag såklart byta header också, mer passande kan det inte bli. Läs mer här om varför bloggen heter just Kom Ketchup.)

Helg!

2011-03-25T15:35:00.003+01:00

En synnerligen glad och trivsam helg önskar jag er alla! Följande tänker jag ägna min helg åt:
Vila, handla födelsedagspresenter till M och pappa, gå runt i mina nya supercoola strumpor (dem ska ni få se snart), vila mera, köpa fröer (snart är det odlingsdags på balkongen), läsa ut världens bästa bok "Här ligger jag och blöder", promenera, se någon trevlig film, grädda våfflor, fortsätta gå runt lite med min fina låtsasmustasch och så pussa på allra finaste A såklart. Har ni några helgplaner?

Kultur x 4

2011-03-22T16:05:00.011+01:00

Föregående vecka var jag mycket kulturell. Det var trevligt för det var ett litet tag sen nu.
På tisdagkvällen gick jag och såg the Ark på Cirkus. Det var helt fantastiskt! Jag älskar Ola Salo, han fullkomligt strålade hela kvällen! De drog igenom alla gamla dängor eftersom det är bandets avskedsturné. Jag, M, E och de andra klämde oss ner på golvet och hoppade runt! Det var ett sådant rus och konserten tog aldrig slut. Bandet bjöd verkligen på sig själva! Efter konserten gick man runt i ett litet the Ark-moln av lycka och nynnandet på It takes a fool to remain sane ville aldrig lämna hjärnan... Bildkälla här
På lördagen strålade solen. Jag och A tog oss in till stan och promenerade Östermalm runt. Vi tittade inne på Svenskt tenn och Nordiska galleriet och förundrades över alla fina mönster och möbler. Sedan åt vi årets första glass i solen på Dramatens trappa. Jag år daim med päron, den var supergod. Tillsist satte vi oss utanför Armémuseeum och solade innan jag tog spårvagnen och mötte upp mamma och M och gick på Liljevalchs vårsalong. Som alltid var vårsalongen spännande på alla sätt och vis. Älskar när olika konstformer kommer till uttryck i samma byggnad, dessutom av både etablerade och oetablerade konstnärer. Det fanns mycket att förundras och fundera över. Min favorit var den här människohunden. Den berörde mig så himla starkt för jag blev så äcklad av den. Samtidigt fascinerad. Behövde stå länge och bara titta. Älskar när konst berör så! Bildkälla här
På kvällen följde vi med C och såg filmen Norwegian Wood som är baserad på Haruki Murakamis bok med samma namn. Jag älskade den boken och har den fortfarande väldigt levande i minnet trots att det var länge sen jag läste den nu. Filmen gjorde verkligen boken rättvisa, något som känns ganska ovanligt tycker jag. Det var en konstfilm full av vackra bilder, drömska landskap och ändlös kärlek. Ibland var det så hisnande och storslaget att det var svårt att smälta. Åh vad Japan är vackert, men det kändes lite dubbelt där i salongen när man visste hur radioaktiviteten samtidigt flödade ut i Fukushima. Stundtals var filmen lite väl långsam, men mestadels svävade man iväg i det sextiotaliga mjölkvita ljuset och Watanabes svåra kärleksbalansgång mellan Naoko och Midori. Bildkälla här
På söndagen mötte jag upp lillasyster C för en shoppingrunda. Jag fick nämligen i födelsedagspresent av henne att jag skulle få välja vilka underkläder jag ville och så betalade hon. Även fikat och middagen stod hon för och det tackar man ju verkligen inte nej till! Bästa initiativet C! Mer sånt ;) Vi råkade även köpa lite andra kläder och ännu en glass slank ner i magen, denna gång var det Magnum med nötter och kola, supergod den med! Sedan begav vi oss mot Sumpan och Marabou konsthall där mammas orkester hade konsert. Där mötte vi upp stora delar av släkt och vänner och vi bänkade oss. Konserten var riktigt bra och jag, M och C enades om att mittenpartiet var det allra bästa, nämligen Griegs Norska danser. Mamma var självklart den bästa violinisten och jag är så himla stolt över att ha en sån duktig och musikalisk mamma! Bildkälla härKonst och kultur tror jag även att man skulle kunna kalla mina naglar. Jag har blivit lite besatt av att ha färg på naglarna för jag har märkt att det gör mig så glad! Puss på er från kulturtanten

Vad jag gör om dagarna

2011-03-10T18:37:00.010+01:00

Jag vet att jag har sagt det här förut, men jag älskar mitt jobb! Jag tycker om mina fina, roliga barn så himla mycket. Och jag tycker så mycket om mina rara kollegor! Idag när jag kom till jobbet blev jag nästan omkullvält av alla barnakramar! Till och med några blöta pussar fick jag stå ut med, men det gjorde inte så mycket, jag är redan genomförkyld. Igår hade vi föräldramöte. Då visade vi ett bildspel med allt som vi gör på dagarna och berättade hur vi tänker kring de flesta av de punkter som tas upp i läroplanen såsom jämställdhet, trygghet, inflytande, delaktighet, skapande, språk, matematik, mat, utevistelse, lek, rörelse osv. Det blev himla bra och konkret och föräldrarna uppskattade det mycket. Känns skönt med lite kredd för vi lägger ju faktiskt ner en massa tid och jobb på att deras barn ska ha det allra bästa. Tänkte visa er några glimtar av min vardag, dock väldigt beskuret för att inte röja barnens identitet. Varsågod och njut av de viktigaste människorna i världen - barnen!Jag tycker att det är så viktigt att barnen får skapa med hela kroppen. Att de får kladda och kleta, smaka på färgen, blanda ihop flera färger, blanda tekniker, prova olika material. Att de får sitta länge och att det inte ska vara för många barn åt gången så att man kan få kvalitativ tid med barnet. Tid för samtal, tid för upptäckter. Det är också viktigt att barnet känner att det inte alltid måste bli något utan att själva upptäckandet är minst lika värdefullt.
Måla med munnen och händerna är roligt!
Just nu har vi fisk- och havtema på förskolan. Fiskarna Fransson är en flanosaga som jag diktade ihop när jag stod i duschen en kväll och sedan ritade och laminerade. Den handlar om tre fiskar som heter Fransson och de ska simma till sin mormor, men på vägen måste de simma förbi en sten där det bor en elak och läskig haj som hotar med att äta upp dem om de simmar förbi (tänk bockarna Bruse). Tillslut när det är den stora fiskens tur lurar hon hajen att simma igenom ett fiskenät med ett hål. Hålet passar fisken perfekt så hon simmar igenom, men hajen är för tjock och fastnar där för alltid. De tre fiskarna kan sedan lugnt simma till mormor och leka.
Vi gör olika små experiment om dagarna. Här testar vi vad som flyter och vad som sjunker. Barnen fick lära sig först vad sjunka och flyta innebar och sedan fick de gissa innan om de olika föremålen skulle sjunka eller flyta. De tyckte att det var väldigt spännande och fascinerande att t.ex. en liten sten sjönk medan ett stort plastföremål flöt. Och själv lärde jag mig att kritor sjunker, jag trodde faktiskt att de skulle flyta. Man lär sig alltid något nytt :)Dessutom har jag och min fina jobbarkompis P minst lika kul som barnen under våra upptåg och experiment, det är ett sant nöje att jobba med henne och barnen!
Här får barnen fiska bokstavsfiskar med deras bokstav på. Det gör vi för att barnen på ett lekfullt sätt ska lära sig sin bokstav och hur bokstaven låter för att stödja deras fonologiska medvetenhet och därmed deras läs- och skrivinlärning när de kommer upp i skolan. Barnen är otroligt duktiga på sina bokstäver nu och kan även sina kompisars bokstäver. Vi pratar också mycket om fiskarnas färger och former.
Ett annat experiment vi gjorde var att ta in snö i en bunke och känna på konsistensen och om snön var varm eller kall. Alla barn fick känna, lukta och smaka (de som ville) på snön. Sedan ställde vi undan den och plockade fram den några timmar senare. Vi pratade om vad som hade hänt, att det hade blivit vatten och barnen fick återigen känna och lukta. Sedan hällde vi vattnet i en påse och lade in den i frysen. Nästa dag tog vi fram den och konstaterade att vattnet frusit till is. Ett litet konkret kretslopp som barnen verkligen tog till sig.
I tisdags var vi i skogen. Då hittade vi en massa harbajspluttar. Barnen samlade alla pluttar de kunde hitta och tillslut hade vi en stor hög. Det såg ut som chokladgodis men vi kom överens om att inte smaka. Istället byggde vi en snögubbe och använde bajspluttarna som ögon, näsa och mun. Ett roligt sätt att använda sig av skogens och djurens resurser!

Ni förstår väl nu att jag har världens roligaste och mest berikande jobb! Vi hörs!

Kalas

2011-03-05T14:00:00.010+01:00

Förra lördagen hade jag lite kalas. Då gjorde jag chokladmuffins och A bakade en tjusig tårta.
Jag fick många fina presenter. Bl.a. det här fina paraplyet med fåglar på! Nästan så jag vill att det ska regna. Ett varmt och skirt vårregn.
Här är den vackra tårtan. Min A är en mästare på tårtor. Det här är en favorit i repris. Jordgubbar med vitchokladgrädde, mums!
Här är min familj, fast några blev lite avhuggna...
Mormor och morfar kom också såklart. Här tittar de i min Sicilienbok som jag fick i present. Och senare kom fina S med sjukt bra present - presentkort på Record Hunter!
Söta lillasyster M var min alldeles egna vimmelfotograf ;)
Och söta lillasyster C var nyklippt och fin!
Dagen till ära bar jag blåa strumpor med nyckelpigor! Och så var det med det kalaset! Färgglatt och trevligt!

Enligt Bodil Malmsten

2011-03-02T20:06:00.004+01:00

Vi var ju och såg Bodil Malmstens uppläsningsföreställning på Södra teatern i söndags, jag och A. Gudars vad bra det var! Bodil Malmsten är alltid mitt i prick, alltid lika krass! Jag älskar hennes språk och hennes sätt att beröra svåra saker. Texterna är alltid slagfärdiga och innehåller mängder av otroliga oneliners som man förevigt vill komma ihåg. Bodil Malmsten har alltid bott hemma i vår bokhylla. Det var A som introducerade henne för mig. När vi började träffas läste han högt för mig ur Priset på vatten i Finistère. Vi låg i soffan och allt var så fint. Bodil är så lättlyssnad och hon kan konsten att skriva om allt och ingenting på samma gång. Efter den fantastiska föreställningen i söndags gick vi nöjda och glada hem i den mörka, kalla kvällen. Nu läser vi ur Bodil Malmstens samlade dikter för varandra innan vi ska sova. Och det känns så tryggt.

Hur gör loppan
för att hoppa
högre
än sig själv?

Jag
är
hoppet,
svarar loppan,
och det krig jag
dansar
på din cirkus Gustaf
det
är
vi.

(Gustaf undrar ur Dvärgen Gustaf 1977)

Skala

2011-02-27T13:40:00.002+01:00

Jag målar mina naglar i färgskala och rensar min garderob. Hjälp vad mycket grejer jag har. A målar om våra dörrar. Vi lyssnar på Me and my army och Brandon Flowers. Har en alldeles superlugn, härlig söndag. Äter mat vi hittar i frysen och tårtrester från kalaset igår. Det var fint. Mina bästa personer kom och firade mig och jag blev så himla glad. Nu är det dags att leka med mina nya presenter och sedan plocka fram finkläderna. Ikväll går vi ut och äter och bänkar oss sedan på Södra Teatern för att höra Bodil Malmsten läsa. Lovely!

22/2 2011 = 27!

2011-02-22T15:39:00.003+01:00

Jag har alltid älskat att fylla år! Vilken tur då att jag gör det idag! Hurra, hurra för mig! 27 låter trevligt att vara!

Gbg!

2011-02-18T19:07:00.003+01:00

Nu drar jag till Göteborg över helgen (om SJ tillåter) och myser med dessa sköna damer, fröken M och fröken F! De har varit (och är) två av mina allra bästa vänner ända sedan vi delade rum när vi pluggade på folkhögskola ihop för sju år sen. Nuförtiden ses vi inte så ofta då vi bor så långt ifrån varandra, men när vi väl ses är det så himla roligt! Fotona är från 2006 när vi var på festival ihop! En riktigt trevlig helg önskar jag er alla!

Vi testar!

2011-02-09T18:55:00.004+01:00

I måndags plingade det på dörren och en kille sträckte in två kassar och sa "Här är er mat". Tack sa vi och packade upp. Det var nämligen vår provleverans med mat+recept från Middagfrid som vi ska testa i en vecka. Det är så att vi har kört fast när det gäller att komma på goda och roliga maträtter. Förut var vi väldigt innovativa, men nu är det liksom korv stroganoffträsket vi fastnat i och det känns inte så kul alla gånger. Första rätten vi lagade var pasta och en sås med kyckling, lammkorv, rotfrukter, körsbärstomater, ruccola och vitlök i. Det smakade riktigt bra och vi lassade in tills vi närapå storknade! Det är spännande med kombinationer man inte visste att man kunde göra. Och med ingredienser man tidigare bara sprungit förbi i mataffären. Lammkorv var en riktig hit! Vi är inte säkra på om vi kommer att fortsätta med att prenumerera på matkassar, vi måste utvärdera det på det ekonomiska planet, men en sak är i alla fall säker - nu har vi några nya maträtter att sticka in mellan korv stroganoffen och köttfärssåsen och det tackar vi för! Och så var det otroligt skönt att slippa åka och handla, allt bara låg där så fint i påsarna, gillar!Maten! Det ser inte så dumt ut, eller hur? Jag är glad! Kvällen innan satt jag och petade i min falukorv och A bara "En sked för mammaaaa" Gahh!

Tänk om vi är de första människorna som går här!?

2011-02-07T18:38:00.004+01:00

Jag och A roar oss ofta med att gå högst ordinära promenader, men som vi hypar så till den milda grad att vi får för oss att vi ska på exkursion ut i vildmarken. Det kan börja såhär att vi är väldigt promenadsugna som t.ex. nu i helgen. Antingen går vi rätt ut och travar omkring i området eller så tar vi bilen och kör till en random skog. Det fick bli det senare alternativet denna helg. När vi väl kommit fram så struntar vi, om vi ska vara riktigt äventyrliga, i stigen och klampar istället rätt in i skogen och sen börjar vi fabulera och spekulera. Ungefär såhär lät det i lördags;

A: Tänk om vi är dom första människorna som går här!?
H: Gud vad spännande, undrar vad vi kommer att se!?
A: Ett berg i sikte! Vi klättrar upp!
H: Nu låtsas vi att vi är barnen från Frostmofjället!
A: Kommer vi att dö?
H: Nej vi får nya hem allteftersom!
A: Titta, här är det djurspår!
H: Jag tror att det är en dinosaurie! Ser du klon, den är jättestor!
A: Tänk om vi går vilse, vi har ingen mat!
H: Jag har en rulle lakritsal! Vi tar varsin nu och så låtsas vi att det var vår middag. Vi får inte äta igen förrän om två dygn!
A: Okej!
H: Gud vad jobbigt att gå i den här snön, jag sjunker ner!
A: Vi försöker gå på skaren utan att den går sönder!
H: Titta på mig nu, nu ska jag springa ner för berget! Kan du nynna signaturmelodin till Lilla Huset på Prärien så låtsas vi att jag är Laura!
A: Na na na naaa nana nanana!

Här bestiger jag ett annat "berg"! Vi kom inte vilse, och vi dog inte på Frostmofjället, men jag tror allt att det var ett dinosauriefotspår vi såg! I vilket fall som helst var det en härlig promenad och A är den bästaste att gå med, han är så full i sjutton, min bästis!

Ut i skogarna nu och lek med er!

Sicilien

2011-01-31T18:47:00.005+01:00

Sista dagen i januari. Vad tiden går fort! Snart är nog sommaren här, eller i alla fall våren! Igår bokade jag och A hursomhelst årets sommarresa. I juli åker vi till Sicilien i två veckor! Gudars vad skönt det ska bli! Och roligt också, jag har aldrig varit där förut! Det ska bli så spännande att besöka Syrakusa, Etna och Stromboli! Måste nog göra en lista på allt jag vill se och göra, förutom att ligga på stranden och lata mig förstås ;) Har ni några planer för sommaren? Bilder från Fritidsresor.se

Geek

2011-01-18T19:06:00.005+01:00

Det har hänt något väldigt konstigt. Såhär är det. Jag har aldrig fattat vad TV-spel/dataspel skänkt för mening i folks liv. Jag har tyckt i smyg att TV-spelare är ganska nördiga och att de slösar bort sina liv genom att spela. Att spelande är IQ-befriande osv.. Men nu mina vänner är det såhär va, att min kära A fick ett X-box av sin familj i julklapp och såklart en massa spel till det. Och jag fick testspela en helt vanlig kväll. Och jag trillade dit. På första försöket! Det var helt sjukt kul! Det värsta av allt kommer nu, mitt favoritspel är ett bilspel. Ett BILSPEL! Haha, kan ni fatta, jag som inte ens har körkort! Man ska liksom köra runt, runt en bana det fortaste man kan och försöka vinna över de andra bilarna. Jag undrar om mitt plötsliga bilspelberoende antingen är en begynnande ålderskris eller om det är ett stort komplex över att jag inte har ett riktigt körkort, som alla tjatar på mig att jag borde skaffa. Jag har ingen aning, men det är riktigt konstigt, särskilt som jag inte har det allra lilla minsta intresse för bilar annars. Och ni ska se hur jag kör sen då, som en tok, jag har ingen koll alls på alla knappar med gas och broms och sväng hit och dit. Men trots det, trots att jag kraschar min bil i var tredje kurva är det läskigt roligt! Här nedan kan ni studera mitt bilspelande i bilder...Fruktansvärt koncentrerad, haha! A skrattar åt mina taffliga försök att köra ikapp de andra bilarna. Han har även konstaterat att jag inte har någon som helst simultankapacitet eftersom jag tycker att det är svårt att hålla koll på 4 olika knappar samtidigt som jag måste kolla på skärmen och följa banan.
Titta, ni ser ju hur spännande det är! Man kan välja vilken stad man vill köra i också! Här kör jag nog antingen i London eller St:Petersburg!
Jag närmar mig mål och jag kan släppa mina svettiga händer från handkontrollen. Ja, det var typ det! Och ni är hemskt välkomna att komma hem hit och utmana mig i bilspel, ni kommer garanterat att vinna!

Färgglatt!

2011-01-14T18:38:00.007+01:00

Ungefär fem timmar efter att jag skrivit mitt senaste blogginlägg satt jag böjd över toalettstolen och spydde som en gris. Jag trodde att jag efter jullovspärsen var fri från sjukdomar, men icke! Som tur är var det en kortvarig magsjuka och idag var jag tillbaka på jobbet igen. Hursomhelst, det var egentligen inte det jag skulle säga. Jag ville mest visa tre väldigt färgglada julklappar som jag fick av A när vi firade vår julafton i januari. Både han och jag älskar färg, på tapeter, tavlor, slipsar, tröjor, strumpor osv och dessa julklappar kammade verkligen hem första priset vad gäller glada färger! Ha en jättefin helg alla underbara och hoppas ni blir på lika gott humör som jag av nedanstående färgkavalkad! Sex par strumpor från Happy Socks! Jag älskar deras strumpor, man kan bli på gott humör nästan en hel dag av ha dem på sig!

Tuschpennor! Åh vad det är roligt att rita med tuschpennor! Särskilt när de har sådana fina uddar som mina har!
Och ett Charley Harper-memory! Älskar hans bilder! Vi spelade memoryt för några dagar sedan och jag ledde hela spelet med hur många par som helst ända till slutspurten då A självklart ändå vann med ett enda jäkla par! Aja, revansch är på gång!

Alla mina barn!

2011-01-11T15:49:00.002+01:00

Igår började jag jobba igen efter ett nästan tre veckor långt uppehåll. Klart att det kändes lite motigt att gå ur sängen på morgonen, men så fort jag kom till jobbet släppte det. Mina gulliga barn är bäst i världen! De säger de roligaste sakerna och ger de varmaste kramarna! Jag har sytt alla mina barn i miniformat. Nu ligger de små dockbarnen i en skål och bara väntar på att börja användas. Men först måste jag lära mig en saga utantill som inkluderar alla barn, jag tänkte göra om sagan om vanten. Sedan är det bara att börja dramatiserandet!

det hann till och med bli ett nytt år...

2011-01-04T13:20:00.020+01:00

Jullovet. Det var då jag skulle träffa alla mina kära vänner, blogga, göra massa roliga saker osv. Istället har jag legat sjuk och nedbäddad i sängen hemma hos mamma och pappa ända sedan julafton. Det blir väl så antar jag, när man kör totalt slut på kroppen. Och kanske var det just det som behövdes. Tolv dagars vila. Jag har blivit uppassad av mamma som en riktig prinsessa. Hon har pressat apelsiner åt mig i tid och otid, värmt mina vetekuddar, bäddat min säng, sett till att jag fått i mig mat, diskat, slötittat på film med mig, hållit reda på mina penicillintider, löst alla DN:s korsord med mig, kramat mig och lyssnat på mina klagorop. Min fina mamma! Vi ska heller inte glömma resten av mina tappra familjemedlemmar. Fina pappa som har spelat alfapet med mig, hållit mig sällskap i tv-soffan, diskat och burit hem mina grejer. Rara C som outtröttligt har tittat på Lilla huset på prärien-boxen med mig. Och gulliga M som har hållit mig sällskap och vikt tiotals origamifåglar. Jag är så bortskämd! Min familj är den bästa. Jag älskar er! Nu är jag på benen igen, dock med lite hosta och mitt brutna revben som aldrig verkar vilja läka. Men det känns okej! Jag är glad över att kunna göra andra saker än att ligga i soffan! Imorgon kommer min älskade A hem efter två veckors Skånesemester, det ser jag framemot!

Lite såhär har mitt jullov sett ut i bilder:

Här är vår gulliga lilla julgran som jag har studerat in i minsta detalj efter alla timmar jag spenderat liggandes i soffan. Jag och C tittade på hur många avsnitt som helst av Lilla huset på prärien (hon fick boxen i julklapp). Det var vår favoritserie som barn. Vi sprang hem från skolan för att få se den fromma lilla familjen och deras öden och för att fälla en tår över deras kärleksfullhet. Exakt samma sak var det nu. Jag och C låg i soffan och torkade våra tårar medan Laura kramade sin pappa Charles...M och jag vek origamifåglar. Det var väldigt svårt, fast himla kul när man väl listade ut hur man skulle vika. Ett trevligt avbrott i soffhänget och på lagom ansträngningsnivå.

Andra trevliga avbrott inföll när jag och mamma löste alla DN:s stora helgkryss. Det var lagom hjärngympa. Vi löste faktiskt alltihop och det är vi lite stolta över!Men mest av allt såg det ut såhär! Sjukstuga! Gott nytt år! Och tusen kramar till er som läser och orkar gå in här på bloggen trots att jag för närvarande är sämst i historien på att uppdatera!

En reflektion

2010-12-12T19:03:00.004+01:00

Tillsammans med mina arbetskamrater var jag i tisdags på en föreläsning med Lasse Eriksson som på ett humoristiskt och träffsäkert sätt talade om konsten att vara människa. Hur är vi mot oss själva och mot varandra? Hur många olika jag bär vi på? För på jobbet är vi ju inte samma person som hemma, eller? Och hur ska man vara på jobbet? Eriksson berättade om vad som i början av 1900-talet var sådana egenskaper som efterlystes i jobbannonserna och jämförde lite tillspetsat med vad man eftersöker idag. Det som slog mig då är att mina personliga egenskaper verkar höra hemma någonstans 1902 snarare än 2010. Under 1900-talets början ville arbetsgivarna ha anställda som bl.a. var lugna och trygga, ödmjuka, tystlåtna, sparsamma, seriösa, ärliga, hela och rena, kyska eller gifta människor som visade medmänsklighet. Idag söker, enligt Eriksson, arbetsgivarna efter självironiska, kommunikativa, pratglada, konsumtionsbenägna, coola, distanserade, kaxiga, självframhävande, kroppsmedvetna, glada singlar som verkar vara ärliga fast de inte är det. Detta är förvisso inte något som måste vara sant, men jag tycker ändå att det ligger läskigt mycket sanning i Erikssons skarpsinniga analys. Jag har sedan länge vetat om att jag rent personlighetsmässigt skulle passa in några årtionden längre bak i historien med tanke på främst min nyktra, men också icke-promiskuösa livsstil, men detta bekräftar verkligen min analys av mig själv. Ibland kan jag känna mig hopplöst gammalmodig på gränsen till präktig och förut har detta givit mig ett visst mått av ågren, men på senaste tiden har jag börjat tillskriva detta faktum en positiv bemärkelse. Visst, ibland önskar jag att jag vore bättre på att bara babbla på om ditten och datten, att jag kunde ha flera bollar i luften, vara mer social, kaxig och distanserad. Samtidigt är jag ändå lite tacksam över att jag inte är så. Att jag vågar vara mig själv. Att jag vågar vara tyst, att jag törs vara seriös, att jag är lugn och trygg, att jag är nykterist och trivs med mig själv och min livsstil. Vad ville jag då säga med allt det här? Kanske mest att Lasse Erikssons föreläsning var mitt i prick, en vass iakttagelse av människan från då till nu, men också att han ingav hopp och mod att våga vara sig själv och samtidigt tillåta alla andra människor i ens närhet att få vara sig själva. Att man inte ska vara så snabb med att döma ut människor innan man lärt känna dem, inte ens när man lärt känna dem, för en människa rymmer så många olika jag, man kanske bara inte vill plocka fram det jaget som matchar bäst med "hur man ska vara".

Lussebak!

2010-12-05T19:20:00.009+01:00

Idag åkte jag och C hem till mormor och morfar och lussebakade!
C smälte smör...
... och jag neg i mitt lilla söta förkläde som jag fick låna av mormor!
Medan jag och C bakade satt mormor och stickade sockor till små barnbarnsbarn.
Morfar låg mest i sängen och läste DN, men ibland kom han upp och tog sig ett varv i köket.
Mormor kikar på våra lussebullar för att se om de är godkända! :)
C skjutsar dem rätt in i ugnen!
Och jag tar ut den färdiga plåten!

Världens mysigaste dag har vi haft. Jag är så glad och tacksam över att vi fortfarande kan åka hem till mormor och morfar, att de är friska och glada. Nu har vi lussebakat ihop i åtminstone 22 år! HÄR kan ni se hur det såg ut förra året!

Foto: Jag och C

bortkopplad

2010-12-03T13:21:00.009+01:00

Det är så vackert med det vintervita, hur snön som singlar ner dämpar alla ljud och får världen att framstå som vore den inlindad i bomull. Precis så känns det även i mitt huvud. Sedan en vecka tillbaka har jag varit riktigt förkyld med en turbekulosaktig hosta som grädde på moset. Sjuk har jag varit förut, men så bortkopplad från verkligheten som jag är nu har jag aldrig varit. Det jag talar om är min totala frånvaro av lukt och smak (även hörseln är nedsatt). Under en veckas tid har ingenting jag har ätit smakat någonting. Jag känner inte ens skillnad på sött och salt. Jag hade lika gärna kunnat äta papper. Och lukter ska vi inte tala om, jag är totalt bortkopplad. Jag har märkt att man är så otroligt beroende av sina sinnen, inte bara hörsel, syn och känsel, utan också lukt och smak. Det absolut värsta är att jag inte kan lukta A i pannan eller nacken, där sitter min trygghetslukt. Och jag kände ingen lussebulledoft när vi bakade på förskolan och det smakar ingenting om pepparkakorna. Liksom världen är inbäddad i snö, är jag inbäddad i ett slags töcken där allt bara är samma, samma. Jag längtar så efter att känna smaken av oboy, lakrits, lussebullar och filmjölk. Jag längtar efter att känna doften av vår gran, att få sniffa A i nacken och lukten av hemma (har ni tänkt på att alla har en hemmalukt hos sig som inte liknar någon annans). Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa Pettsons jul och förskoletidningen. Om ni har något tips på hur man blir av med grav nästäppa är allt välkommet! Nässpray börjar jag bli immun mot nämligen. Ta hand om er i det kalla, fina vädret och njut av vårt vintriga landskap! Så fort jag känner mig piggare ska jag ge mig ut och pulsa i härligheten!
Här kommer några bilder från första advent!Vi har köpt ett sådant där änglapingel som spelar så mysigt!
Det är lätt att man hamnar i trans framför det...
Och så har vi köpt en julgran! En riktig en! Och den har vi klätt i ömtåliga och vackra glaskulor från NK. Vår plan är att ha julgranen fram till den 23:e. Då slänger vi ut den för då drar A till Skåne och jag till Rissne.
Det här var det sista jag kände lukten av innan näsan domnade bort - pepparkaksbak! och tur var väl det, för det är något av det bästa som finns att känna doften av!

ihopflätade där inuti

2010-11-21T18:41:00.004+01:00

Min mamma är så rar. En dag, det är ganska länge sen nu, kom ett paket till mig och A. Paketet var från mamma. Inuti paketet låg de mest bedårande vantar jag skådat på länge. Jag och A fick varsin egen vante och så en stor vante tillsammans med två hål i. Inuti vantpåsen kan vi hålla varandra i handen hårt hårt och stänga kylan ute på alla sätt och vis. De passar oss som handen i handsken (förlåt min dåliga humor) på våra kvällspromenader! Tack älskade mamma, du är bäst i världen!Såhär ser vi ut i vantarna när vi hänger på balkongen ;) gissa vem som är jag och vem som är A, herregud man kan ju tro att vi är Piff och Puff!

Vem ska trösta Knyttet?

2010-11-18T19:45:00.009+01:00

Det är så mörkt nuförtiden och jag är så trött. Om kvällarna bäddar jag ner mig under pläden och läser trygghet. Kanske Pippi eller Madicken. Allra helst Tove Jansson. Vem ska trösta Knyttet är min höstbok. De fantastiska bilderna kan jag drunkna i och texterna på rim måste jag mumla för mig själv när jag läser dem för de är så underfundiga, så finurligt fina. Min kvällslektyr och yatzyturneringarna med A håller mörkret lite på avstånd. Jag ber ödmjukast om ursäkt för taskig blogguppdatering. Det ska bli bättring på den fronten för jag saknar att skriva. Och jag saknar er.

"Vem ska trösta Knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är."

"Då flög en vind från havet in med lockande musik
en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik,
nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor,
han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor.
Men vem ska trösta Knyttet och förklara att en sång
är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång."

"Långt inne mellan bergen hördes Mårrans hemska rop
och Knyttet gick och gömde sig i första bästa grop,
men om en kvart flög Knyttet opp och stampade och sa
nu är jag mera arg än rädd, och det är ganska bra,
jag måste trösta Skruttet, jag får inte vara svag
för hon är nog om möjligt, ännu räddare än jag!"

"De sågo under tystnad på varandra
ett Knytt, ett Skrutt. Och sommarmånen sken.
Kanhända Knyttet inte är att klandra
för att han blev så svag i sina ben."

"De reste redan samma natt i Filifjonkans båt
och alla homsor hurrade och skrek och bar sig åt,
nu gungar glädjelampor över havet var man ser,
nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer!"